Många kanske läste rubriken en extra gång och undrade om jag stavat fel. Kanske det skulle stå ”snorkling”? Nej, du läste rätt. I den här posten ska jag bara beröra lite grann av fenomenet som kallas soaking. Jag började skriva en artikel om soaking i somras, men det är ett stort ämne som är svårt att skriva om. För att få en helhetlig bild av soaking borde man skriva en serie artiklar om ökenfäder, kontemplativ bön och soaking, för det finns vissa förbindelser som är värt att få med sig. I denna korta artikel berör jag ytterst lite av det nya fenomenet kallat ”soaking”.
Definitionen av ordet soaking är enligt Cambridge Advanced Learner’s Dictionary:
- Soak (MAKE WET) To make very wet, or (of liquid) to be absorbed in large amounts. To leave something in liquid, especially in order to clean it, soften it, or change its flavour.
- Soak - When something is put into a liquid for a long period of time
- Soaked - Extremely wet:
- Soaking - Completely wet.
Dictionary.com beskriver soaking bl.a så här:
- To be immersed until thoroughly saturated. – (Att sänkas ned tills man/det är fullständigt genomdränkt)
- To penetrate or permeate; seep - (tränga igenom, sprida sig; genomsyra
- Slang To drink to excess. (Att dricka med överdrift; övermått, omåttlighet)
Låt oss nu vända tillbaka till soaking som en nyandlig term och se på hur det används och till vilket syfte. John och Carol Arnott från Toronto Airport Christian Fellowship är stora förespråkare för denna typen av kontemplativ bön, eller kanske man ska säga meditation. Man har även utvecklat ett soakingkit som kan köpas som en hjälp för att slappna av eller komma in i en slags trans. Toronto Airport Christian Fellowship gör reklam för soakingkit här.
Nyligen arrangerades en soakingkonferens i Oslo, ”Catch the fire”, kallade man den, men personligen är jag skeptisk till vad för slags eld man här talar om. Jag tycker det är legitimt att ifrågasätta detta utifrån det jag sett och läst om soaking. låt mig återge ett kort avsnitt från DagenMagazinets reportage från konferensen:
”Ganska fort inträffar inslag av rop, skrik och ett tjutande från publiken, och man hör en del högljutt hysteriskt skrattande medan musiken blir lugnare och får en alltmer suggererande, enformig karaktär. En del skakar våldsamt, andra skriker spasmiskt/krampaktigt. I en och en halv till två timmar pågår den långa sångsekvensen innan talaren kommer fram. ”Soaking” kallas fenomenet där det viktigaste är att uppnå ett tillstånd där Gud och Jesus tillbeds – med höga rop eller i stillhet, på eller under en filt. Vid slutet av seansen ligger också många av åhörarna raklånga på golvet framför plattformen eller i mittgången och soakar – ber eller tillber på ren svenska. Här använder man bara extra lång tid på att ”soaka” än man gör i andra kristna sammanhang, och hämningar är en oting.” [...] ” – Detta är Guds ögonblick för oss, sa Fagervik.”
(Håkon Fagervik var en av initiativtagarna till konferensen. Min anm.
Svensk översättning: Andy)
Låter detta som bön/samvaro med Fadern enligt det vi läser om i Skriften? Kan man säga att dessa manifestationer beskrivet här ovan kan jämföras med vår Gud och vår Faders natur? Jag anser inte det! Jesus sa: ”…när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.” (Matt 6:6)
Psalm 23 säger detta: ”HERREN är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.”
Ganska stora kontraster til soakingens olika manifestationer som inte verkar vara speciellt rogivande. Att man tillbringar tid för att söka Gud, vara tillsammans med Fadern, med Jesu och den Helige Ande är inget onormalt. Det borde vi göra så ofta vi kan. Jag tror att gemenskap med Fadern leder till en större kärlek till både Han och människor runt oss. Däremot har jag mycket svårt för att se hur höga rop, spasmiska ryckningar, okontrollerade kroppsrörelser, hysteriskt skratt etc, skulle vara frukter av gemenskap med vår Fader.
På sikt kommer det fler artiklar om soaking, kontemplativ bön och ”kristen meditation”. Detta var bara en kort intro till soakingens intåg i kristenheten. Personligen tror jag detta är fel väg att gå, även om jag tror att majoriteten av dem som söker till detta har en uppriktig längtan efter mer av Gud. Är soaking en del av det den sunda bibliska läran eller är det nyandlighet med inspiration från religioner från fjärran östern? Vi ska se mer på de olika frågeställningar som finns runt detta, och det finns otroligt mycket att skriva om dessa företeelser.
Anser du som läser att soaking är något Gud välsignar eller inte? Argumentera varför du menar som du gör!
”Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens.” (1 Kor 14:33)
17 kommentarer
oktober 5, 2008 kl 8:42 e m
Det Andy beskriver här ovan kunde ju vara ett mötesreferat från mötena i Lakeland med Todd Bentley. Det handlade ju verkligen om någon som vid första anblicken såg ut som en intensiv längtan och hunger efter Gud, men som likväl blev osunt och till sist spårade ur fullständigt.
När fokus kommer på att göra häftiga andliga upplevelser istället för att få både sitt liv och sin tro genomsyrad av den sanning som aldrig har sin förankring i något annat än Guds ord, så blir det fel. Bentley predikade halvsanningar och delvis direkta villoläror, men många svalde allt därför att atmosfären var ju så ”laddad”.
Och detta med Soaking verkar av detta You Tube klipp vara förankrat bland Lutheraner i Norge, via Amerika:
http://www.youtube.com/watch?v=rqnD5lgh9ZQ
Berndt Isaksson
http://berndtisaksson.dinstudio.se/
oktober 5, 2008 kl 10:07 e m
Jag tror det är viktigt att inte generalisera. Att stilla sig till avslappnande kristen musik är ju inget fel i sig. Men jag har blivit mer och mer skeptisk till Morningstar, Toronto, Lakeland osv då jag tycker att man verkar eftersträva en slags suggestiv stämning (medvetet el ej?) som kan bli en ersättning för den helige ande. Många verkar bli en slags mötesknarkare.. Ibland ser det ut som rena kundalini-yogan..
Samtidigt tror jag att höga rop, skrik, skakningar kan vara manifestationer av befrielse från demoner och en frukt av att Andens eld faller. I John Wesley’s och Finney’s möten skrek människor i förtvivlan när de fick syndanöd, att människor föll ner på marken och skakade förekom också. Vi kan inte bli räddda för manifestationer men det är farligt när det är häftiga upplevelser som folk är ute efter.
oktober 5, 2008 kl 10:08 e m
ursäkta den Helige Ande skulle det stå
oktober 5, 2008 kl 10:22 e m
Skjønner ikke hva det der har med meditasjon og kontemplation å gjøre. Meditasjon er å lese Guds ord og grunne på det, mens kontemplation er å være stille infor Gud.
Hva er galt med det?
At Vineyard skriker og alt det der er da ikke noe nytt. Man prater om at det å be de hellige om deres bønner er okkult. Det har jeg aldri merket noe til. Men at det å leke med åndeverden slik som Vineyard og galenskapen gjør, det er virkelig en villfarelse og lek mot demoner.
Det har ingenting med meditasjon og kontemplastion slik jeg kjenner det. Å få kjenne Guds hjerte er å bli fattig i seg selv, slik at Han kan bli alt.
oktober 5, 2008 kl 10:52 e m
Om målet er å få kontakt med åndelverden så er sikkert soaking en måte å gjøre det på.
Her er det også noen måter å få kontakt med åndeverden.
Men skal man ha kontakt med Gud og Hans rike så må alt skje gjennom Jesus. La Jesus være Konge. Det finns ikke noe mer normalt enn Jesus. Første gangen jeg ”så” Jesus så var jeg helt nyfrelst og okunnig. Og i min begeistring så tenkte jeg at Jesus var enda mer menneske enn mennesket selv. Jeg hadde forestilt meg at han liknet mer en Hindu gud.
Gud setter alt på plass. Han ønsker også at vi skal bli lik Jesus, et sunt menneske, et normalt menneske.
Det her er okkult. http://www.youtube.com/watch?v=jTWgGfoJqOE&feature=related
oktober 5, 2008 kl 10:55 e m
J.R:
Absolut! Lugn og avslappnande musik som upphöjer Jesus har jag absolut inget emot! Detta med höga rop, skrik etc i förbindelse med att någon blir löst från Satans makt har jag förståelse för, men här handlar det ju helt enkelt om att soaking ska föra människor närmare Gud, att man ”genomdränks” av Guds kärlek. Då jag tidigare i sommar såg en video på Toronto Airport Christian Fellowship´s hensida, fanns det 2 videos med instruktioner om hur soaking skulle föregå. Det var m.a.o instruktionsvideos.
Där sa Tom Arnott rätt ut att manifestationer som beskrivet ovan kunde förekomma, och att man då skulle gå fram till personen som gjorde detta och lugna ned han/hon. Vad är det som gör att dessa manifestationer sker? Vad möter de i andevärlden? Det ska jag försöka se mer på i framtidiga artiklar i ämnet.
Bless!
Rudie:
Jeg skjønner at du reagerer på sammenblandningen, men la meg forklare det helt kort. Jeg har sett at soaking sammenlignes og kalles for en form av kontemplativ bønn og meditasjon. Som jeg skrev i posten anser jeg IKKE at det er feil å være stille med Fadern, meditere på Ordet. Det som er feil er når man importerer andre religioners/sekters metoder for å meditere og søke ”Gud”/kraft/manifestationer på. La meg få utdype det i senere poster. Dette var bare en meget kort introduksjon.
Jeg tror liksom deg at mye av det vi ser a´la soaking o.l er en ”lek” med demoner/onde ånder, og derfor mener jeg at det må advares mot dette. Jeg skal prøve å gå igjennom dette litt mer systematisk og vise til hvor jeg tror det har sitt opphav fra. Jeg håper å få tak i noen vittnesbyrd fra mennesker som har erfaringer med den okkulte opprinnelsen til soaking og det vi så i bl.a Lakeland. Skal jobbe litt med saken.
Bless!
oktober 5, 2008 kl 11:08 e m
Andy
Takk for oppklaringen. Det var en lettelse å høre.
Bless!
oktober 6, 2008 kl 1:55 f m
När jag läser vad du skriver om detta så känner jag en väldig oro.
Jag kommer och tänka på ett möte där en man ställer sig upp och skriker till Gud och verkligen hänger sig (behöver inte vara fel) men så ställer sig en annan man och säger lungt och sansat – ”Gud är inte döv”
Jag har samtalat med min pastor om detta, han har varit i Chicago många gånger och varit med i de svarta kyrkorna. Där är det väldigt mycket skrik,dans, skakningar – men är Helige Ande starkare där än i Sverige… Det behöver den inte vara, kan vi inte veta!
En grej som jag tänker – om jag tar med en okristen kompis till ett möte och där alla gapar och skriker och typ skakar – kan jag med ärligt hjärta säga… Så här gör man om man är kristen, efter ett tag kommer du stå där nere och skrika!
Man har sett på youtube alla klipp och senast såg jag från nån församling från Charlotte i Usa på något bibelcollege – där unga barn skrek och spelade trummor. Det kan ju se hur galet ut som helst, men om det är Helige Ande då vet man ju inte vad som händer…
Tror det är viktigt och inte förlora sig själv i sin hänförelse till Gud…
När jag var ungdomsledare förra året så kommer jag ihåg att under andakt på konfirmationsläsningen så höll jag min hand på mitt bröst när jag sjöng lovsång. Direkt så började konfirmanderna börja viska och skratta…
Men jag vill stå på mig och vara radikal och fortsätta hänge mig för Gud på mitt sätt – men jag har också lärt mig att förklara för kompisar att säga varför jag gör som jag gör.
Andy – fortsätt skriv om detta – Behöver verkligen tas fram i ljuset… För det är viktigt att hitta den sunda balansen och inte känna människofruktan… Men stora frågan – vem är man hängivenför, varför lyfter man sin hand – till Gud eller gör man det för att visa att man är en duktig kristen!
Guds frid // Christian
oktober 6, 2008 kl 10:35 f m
Och här ytterligare värdefull information om detta ”fenomen” kallat Soaking:
http://bibelfokus.se/ytterligare_steg
oktober 6, 2008 kl 10:55 f m
Ett förtydligande, jag har skrivit ett par inlägg på Aletheia under mitt namn Christian. Den som skriver med detta namn här är dock inte samma person. Blev lite förvänad när mitt namn/nick stod som förf. till inlägget ovan.
oktober 6, 2008 kl 11:57 f m
Hej!
Jag tycker inte man ska ockult förklara soaking. Som jag ser på soaking handlar det helt enkelt om att stilla sig inför den Gud man bekänner sig till.
Har själv inte soakad på en lång tid, men under mitt första år som frälst så soakade jag 1-3 gångar i veckan, med mycket positiva konsekvenser. Har själv aldrig upplevd något speciellt andligt under soaking, även om mina soaking vänner hade lite olika former av manifestationer, men inget speciellt merkvärdiga såsom man exempel kunde skåda under Lakeland väckelsen.
De positiva konsekvenser av soaking som jag själv har upplevd är 1. Enklare att ljusna in Guds röst i vardagen 2. Enklare att hålla ett fokus på Kristus 3. Salighet 4. Frid 5. Den profetiska gåvan utvecklas (anser inte jag själv har denna gåvan, men exempel tilltal och bilder kommer mer frekvent).
För mig är det ingen skillnad på soaking och kristen meditation. Lärde mig exempel enkla meditations övningar av Hans Johansson, var man ställde sig på knä och sa ”Kom Heliga Ande, rens mig”, jag har upplevd detta lika positivt som att stilla sig inför Gud genom soaking.
När jag själv upplever Anden, så för jag nästan alltid spasmiska ryckningar, okontrollerade kroppsrörelser- inte på samma sätt som vi kunde skåda i Toronto eller Lakeland, jag har alldrig tappat medvetandet, och har alltid kunde bestämma själv när exempel de spasmiska ryckningarna ska sluta (detta genom att släppa fokuset på Kristus).
För mig spelar det ingen roll om jag är hos Larenzi i Lund, pingst i Nässjö eller Klara i Stockholm- jag för nästan alltid smasmiska ryckningar när Gud är nära, upplevelsen i sig själv kan jag inte kontrollera, däremot så slutar dessa ryckningar när jag tar bort mitt fokus på Gud, håller jag kvar fokuset så försätter också rykningarna.
När det är sagt, så vänder jag mig emot den form av soaking som finns hos Arken, Pensacola väckelsen, Lakeland, och div. andra ställen. Dessa ger inte god frukt, och för mig ser det ut som en blandning av kött och ande- manifestationerna blir viktigare än bönen i sig själv, samtidig som manifestationerna i mina ögon inte kan komma från Gud- då dessa inte är en samverkan mellan Gud och människa, utan anden i fråga för total makt över personen ifråga. Jag känner bara till en som önskar total makt över oss.
Så man ska vara försiktig och prova anderna, varje Ande som bekänner Jesu som Herre är ifrån Gud.
oktober 6, 2008 kl 1:32 e m
Hei Andy!
Kjempegreier at du setter fokus på dette. Jeg hadde egentlig tenkt å skrive om dette selv, men nå har du jo gjort det
I utgangspunktet var dette noe jeg var positivt innstilt til, men det var tydelig at jeg ikke hadde sett meg godt nok inn i emnet. Reportasjen i DagenMagazinet skildrer jo noe som ikke har noe med kristen kontemplasjon og meditasjon å gjøre. Det er rett og slett en nye bølge med okkultinspirert åndelighet…
oktober 6, 2008 kl 2:31 e m
Forresten har redaktør Hove en interessant leder i dagens DagenMagazinet der han blant annet skriver:
”Mennesker som legger seg på gulvet og rister i spasmer på kristne møter, bør vite at det er menneskepåfunn,”
oktober 6, 2008 kl 3:36 e m
Frågan är varför man håller på med soaking är det för din egen skull eller är det för Jesus skull? När en pånyttfödd kristen blir andedöpt får han kraft att gå ut och vittna till jordens yttersta gräns, ej en önskan att återuppleva gång på gång. Vi får andedopet för att vi ska få kraft att leva ett sant kristet liv för Jesus våra medmänniskor, inte oss själva. Herren själv säger jag vill se barmhärtighet inte offer, att ta sig an änkan, den faderlöse den fattige i hans nöd. På ett annat ställe står att det offer Herren vill ha är ett förkrossat hjärta. Ett hjärta som vet att endast Herren kan rädda honom, som vill ha förlåtelse för sina synder och det endast av nåd. För vi alla misslyckas varje dag att leva upp till Guds bud, då får vi gå till Herren knäböja i bön med ett förkrossat hjärta, då skall han förlåta oss och då får vi frid- verklig frid!
16 Så säger HERREN: ”Ställ er vid vägarna och spana,
fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen
och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar.”
oktober 6, 2008 kl 3:39 e m
Maria:
Andedopet är ju en engångs ”grej”. Men säger du att vi inte behöver att fyllas av Anden? Gick inte Jesu själv avsides för att tillbringa tid med Fadern?
oktober 6, 2008 kl 6:43 e m
Christian:
Gud är inte döv, det är helt sant! Govetvis kan man ge uttryck för glädje och entusiasm genom höga rop, dans och jubel. Det handlar inte om att begränsa en människas frihet på det området. Jag tror de manifestationer jag har sett i förbindelse med soaking och liknande inte kan jämföras med spontan glädje. Här tror jag personligen att det kan vara andra andar än den Helige Ande inne i bilden, något jag kommer att återkomma till i de kommande artiklarna om soaking.
Var välsignad broder!
Christian M:
Det är inte säkert att Christian här ovan läser på Aletheia, men det är bra att du preciserar skillnaden mellan er. Använder du Christian M från och med nu? Jag ser skillnad på er, men den vanliga läsaren gör ju inte det.
Bless!
Berndt:
Jag tror det är viktigt med information om soaking, information som kan granskas av läsaren så att de själva kan ta ställning för eller emot. Har du info du menar jag bör ta del av kan du maila mig. Jag har en del att jobba med men är tacksam för tips!
Bless!
Michael:
Varför soakar du egentligen? Om du med det menar att du tillbringar tid med Herren har jag inge problem med det, men varför kalla det soaking? Att vara i Herrens närvaro, umgås med Honom och den Helige Ande är inget onormalt. Däremot ställer jag mig mycket undrande till det du beskriver som spasmiska ryckningar och okontrollerade kroppsrörelser. Jag tror inte detta är den Helige Ande som får människro att uppföra sig så. Säger inte att det automatiskt skulle vara demoner, men det kan vara det i en del fall. Ofta är det nog personen ifråga som gör dessa rörelser själv.
Varför ska man ”lära sig meditationsövningar” för att vara tillsammans med Herren? Det förstår jag inte alls! Det strider helt mot det jag ser på som att ”tillbringa tid med Gud” på. Hjärta till hjärta! Inga tekniker eller soakingkit!
Återkommer Michael. Vi kommer säkert utväxla en del tankar under de olika artiklarna.
Bless!
Patriarken:
Dette kan man ikke la gå ubemærkt forbi! Det er så mye å se på innen dette med soaking og kobblingen til mystism/ det okkulte. Det kan ikke sammenlignes med det å tilbringe tid med Herren i Hans nærhet. Jeg skal lese vad Odd Sverre Hove skriver. Han virker jo våken og det er bra!
Sees på fredag!
Maria:
Jag har också en känsla av att en del av det ”nya” i stor grad handlar om egna upplevelser, alltså fokus på sig själv på ett osunt sätt. Men visst behöver vi tillbringa tid inför tronen. Kritiken handlar ju definitivt inte om det!
Bless!
Alla:
Nu ser jag att mitt domän överförts från USA och att den nya sidan är ute. Den var inte ens färdig!!! Måste jobba nu…
maj 31, 2009 kl 8:38 f m
[...] förstår inte varför detta kritiseras. Användaren Doddo på forumet länkade till det här blogginlägget som är kritisk mot något som kallas kontemplativ bön. Har inte så stor koll på [...]
Kommentarer är låsta