Gå till DENNA sida för att läsa och kommentera artiklarna! Kommentarer på den här sidan försvinner under kvällen.

Definitionen av ordet soaking är enligt Cambridge Advanced Learner’s Dictionary: 

• Soak (MAKE WET)  To make very wet, or (of liquid) to be absorbed in large amounts. To leave something in liquid, especially in order to clean it, soften it, or change its flavour.
• Soak - When something is put into a liquid for a long period of time
• Soaked - Extremely wet:
• Soaking - Completely wet.

Dictionary.com beskriver soaking bl.a så här:

• To be immersed until thoroughly saturated. – (Att sänkas ned tills man/det är fullständigt genomdränkt)
•  To penetrate or permeate; seep -  (tränga igenom, sprida sig; genomsyra
•  Slang To drink to excess. (Att dricka med överdrift; övermått, omåttlighet)

Låt oss nu vända tillbaka till soaking som en nyandlig term och se på hur det används och till vilket syfte. John och Carol Arnott från Toronto Airport Christian Fellowship är stora förespråkare för denna typen av kontemplativ bön, eller kanske man ska säga meditation. Man har även utvecklat ett soakingkit som kan köpas som en hjälp för att slappna av eller komma in i en slags trans. Toronto Airport Christian Fellowship gör reklam för soakingkit här.

Nyligen arrangerades en soakingkonferens i Oslo, ”Catch the fire”, kallade man den, men personligen är jag skeptisk till vad för slags eld man här talar om. Jag tycker det är legitimt att ifrågasätta detta utifrån det jag sett och läst om soaking. låt mig återge ett kort avsnitt från DagenMagazinets reportage från konferensen:

”Ganska fort inträffar inslag av rop, skrik och ett tjutande från publiken, och man hör en del högljutt hysteriskt skrattande medan musiken blir lugnare och får en alltmer suggererande, enformig karaktär. En del skakar våldsamt, andra skriker spasmiskt/krampaktigt. I en och en halv till två timmar pågår den långa sångsekvensen innan talaren kommer fram. ”Soaking” kallas fenomenet där det viktigaste är att uppnå ett tillstånd där Gud och Jesus tillbeds – med höga rop eller i stillhet, på eller under en filt. Vid slutet av seansen ligger också många av åhörarna raklånga på golvet framför plattformen eller i mittgången och soakar – ber eller tillber på ren svenska. Här använder man bara extra lång tid på att ”soaka” än man gör i andra kristna sammanhang, och hämningar är en oting.” [...] ”  – Detta är Guds ögonblick för oss, sa Fagervik.”

(Håkon Fagervik var en av initiativtagarna till konferensen. Min anm. 
Svensk översättning: Andy) 

Låter detta som bön/samvaro med Fadern enligt det vi läser om i Skriften? Kan man säga att dessa manifestationer beskrivet här ovan kan jämföras med vår Gud och vår Faders natur? Jag anser inte det!  Jesus sa: ”…när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.” (Matt 6:6)

Psalm 23 säger detta: ”HERREN är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.”

Ganska stora kontraster til soakingens olika manifestationer som inte verkar vara speciellt rogivande. Att man tillbringar tid för att söka Gud, vara tillsammans med Fadern, med Jesu och den Helige Ande är inget onormalt. Det borde vi göra så ofta vi kan. Jag tror att gemenskap med Fadern leder till en större kärlek till både Han och människor runt oss. Däremot har jag mycket svårt för att se hur höga rop, spasmiska ryckningar, okontrollerade kroppsrörelser, hysteriskt skratt etc, skulle vara frukter av gemenskap med vår Fader. 

På sikt kommer det fler artiklar om soaking, kontemplativ bön och ”kristen meditation”. Detta var bara en kort intro till soakingens intåg i kristenheten. Personligen tror jag detta är fel väg att gå, även om jag tror att majoriteten av dem som söker till detta har en uppriktig längtan efter mer av Gud. Är soaking en del av det den sunda bibliska läran eller är det nyandlighet med inspiration från religioner från fjärran östern? Vi ska se mer på de olika frågeställningar som finns runt detta, och det finns otroligt mycket att skriva om dessa företeelser.

Anser du som läser att soaking är något Gud välsignar eller inte? Argumentera varför du menar som du gör!

”Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens.” (1 Kor 14:33)

Idag släpps boken ”Evangelium enligt Rom” på bokförlaget Gospel Media. Boken är skriven av James McCarthy och är en jämförelse mellan katolska kyrkans lära och Bibeln. Nedan finns det förord som jag skrivit till boken. 

Inte sedan  reformationens dagar har intresset för böcker med katolsk och ortodox inriktning varit så stort som nu. (1) Samma sak kan sägas om yttre devotionalier som ikoner, radband och böneljus. (2) Katolicismen har blivit alltmer aktuell och eftertraktad inom svensk kristenhet samtidigt som kristenhetens ledare talar mycket om enhet. Från flera håll hörs också att det är nödvändigt att acceptera Petrusämbetet – eller som Peter Halldorf sagt: ”böja sin nacke under kyrkan och bejaka Petrusämbetets legitimitet” (3) för att enheten ska bli verklig.  

När det talas om att vi behöver stå i gemenskap med Påven i Rom måste det vara befogat att ta en närmare titt på vad den Katolska kyrkan står för idag. 

James McCarthy är mer än kvalificerad att skriva denna bok. McCarthy har under många år varit katolik, han har en stor kärlek till katoliker och har arbetat som missionär i ett katolskt land. Han känner den Katolska kyrkan mycket väl. Men ändå viktigare: I sin bok låter han Katolska kyrkan själv få definiera sin teologi. Bakom denna bok ligger mycket studier och författaren har gjort ett digert jobb med att ta fram många dokument som beskriver den Katolska Kyrkans lära. Till stor del är det alltså den Katolska kyrkan själv som talar genom denna bok. 

James McCarthy drar också en del slutsatser, som man kan välja att hålla med om eller inte. Själv håller jag  nödvändigtvis inte med honom om allt, men att han ger en korrekt beskrivning av den Katolska kyrkans lära, bekräftas av både nunnor och präster som själva undervisat andra om den Katolska kyrkans tro. 

Ett annat syfte med denna bok är att uppmuntra till  en sund och öppen teologisk debatt i detta ämne. En sådan debatt verkar inte äga rum i någon större omfattning idag. 

Det kan hända att meningarna kommer att gå isär vad gäller syftet med denna bok och det är möjligt att boken kan komma att beskyllas för att vara ett utfall mot enhet. Det är inte alls intentionen med utgivningen. Jag tycker att en sund debatt borde vara välkommen. Och visst borde man få samtala även om vad enhet innebär? Jag är för enhet mellan kristna och kan inte annat än se att det även finns många genuina kristna inom Katolska kyrkan.

Ledare från ett flertal av de kristna samfunden i Sverige har gett offentligt stöd till Enhetens vänner som planerar att bygga Enhetens Kyrka vid Östanbäcks kloster. (4) Enhetens vänner säger följande om enhet:

”Det är svårt att tänka sig en synlig enhet, där vi också kan dela eukaristin (nattvarden), om vi inte står i gemenskap med Petrusämbetet, enhetens ämbete, synliggjort i biskopen av Rom.” (5)

Det stämmer väl överens med Katolska kyrkans syn på enhet:

”Resultatet blir att, allt eftersom hindren för en fullkomlig kyrklig gemenskap övervinnes, alla kristna förenas, i ett gemensamt firande av Eukaristin, i den enda Kyrkans enhet, den som Kristus från början skänkte sin Kyrka. Vår tro är att denna enhet är omistlig och har sin konkreta existens (subsistit) i den katolska kyrkan; vårt hopp är att den dag för dag skall växa till intill tidens ände.” (6)

När vi av kristna ledare i vårt land uppmanas att ha enhet med den Katolska kyrkan och stå i gemenskap med Petrusämbetet i Rom måste det vara angeläget att veta vad dess kyrka lär. 

Därför är denna bok väldigt aktuell. 

Evangelium enligt Rom talar inte bara om påveämbetet utan också om Katolska kyrkans syn på frälsningen, eukaristin (nattvarden), Maria, skärselden och flera andra teologiska frågor som enligt min mening inte saknar relevans. 

Joel Sjöberg

Vad före detta präster och nunnor säger om boken:

”- Evangelium enligt Rom” presenterar katolicismen rättvist och korrekt. Författaren lutar sig mot aktuella katolska dokument inklusive den nya Katolska Kyrkans Katekes. Det är befriande att se hur författaren vare sig förvränger eller ironiserar utan lägger fram fakta. Den här boken kommer att bli till stor hjälp för såväl katoliker som icke-katoliker, som är intresserade av att jämföra katolicismen med biblisk kristendom.”

        Mary Kraus, f.d. franciskannunna

”- I den här boken presenteras Katolska kyrkans läror noggrant och överskådligt och utan avvikelser från det som jag fick lära mig, och själv lärde ut, under 20 år som katolsk prästkandidat och präst. Det som gör boken så värdefull är jämförelsen mellan de katolska dogmerna och Guds Ord. Jag rekommenderar den åt alla som vill förstå katolicismen.”

        Joseph Tremblay, f.d. präst i Den Obefläckade Marias Oblater

”- Evangelium enligt Rom” bjuder på såväl en överblick som en skarp analys av katolicismen. Jag var nunna i nio år och är därför särskilt tacksam för bokens befriande budskap. Må Gud använda den sig själv till ära!”

       Rocio Pestaña Segovia, f.d. franciskanernunna
________________________________________________________
James G. McCarthy har grundat och förestår Good News for Catholics. Han har varit missionär på Irland, producerat en uppskattad dokumentärvideo om katolicismen och har förutom denna bok också författat flera andra böcker i samma ämne. 

Noter

1. ”Om vad som sker idag”.

 2. Ibid. 

3. Tidningen Dagen, 30 januari, 2008. 

4. Uttalande på Antoniosdagen 2008. 

5. Enhetens vänner.

6. Andra Vatikankonciliet, ”Kungörelse om ekumenik” nr. 4.

_______________________________________________________

Dagen har en intressant artikel om kristna i Kosovo - ”Katoliker fick högre skatter”.

/Andy

Ny post kommer på fredag.

Var välsignade allihopa!

Här kan man se bilderna i lite bättre kvalitet.

Ovanstående är bara ett påhittat exempel från min sida, men att något sådant kan ha hänt ser jag inte bort ifrån. Varför skriver jag då detta? Den här posten ska handla om självutnämnda profeter och deras förhållningssätt till andra människor. Det finns gott om dessa profeter i bloggvärlden och en av deras gemensamma nämnare är att de vet att det är Gud som berättat för dem vad som är sant, och då bör alla andra också acceptera deras ord som en definitiv sanning. Givetvis spetsar jag till det en aning, men det är inte långt ifrån sanningen.

Hur argumenterar man mot någon som hävdar att ”Gud har sagt detta till mig”? Det blir en omöjlig diskussion för enligt logiken i det dessa profeter säger betyder det att man argumenterar mot Gud, och det är det ju ingen som varken vill eller vågar. Gemensamt för flera av dessa är också den kalla, näst intill kärlekslösa attityd de har gentemot andra troende, och speciellt predikanter som står i fronten för sina respektive arbeten får genomgå. En del målar en bild av Ulf Ekman som står i stark kontrast till vad man förväntar av en kristen människa, och en del av de attribut han beskrivs med har ingenting med verkligheten att göra. Jag håller absolut inte med Ulf Ekman i en hel del av det som har skett tidigare och delar av det han gör i arbetet för att förena troende. Det finns fortfarande många frågor som behöver besvaras, läror och annat från det förflutna som behöver göras upp. Men att se demoner i varenda buske så ofta som en del gör är inte verklighetsbaserat.

Något annat jag också märkt mig med en del av dessa självutnämnda profeter är hur kallt och hårt de argumenterar. De anser kanske själva att de sanningar de förmedlar görs utifrån kärlek, men jag måste vara ärlig och säga att kärleken verkar påtagligt frånvarande. Ofta används grova beskrivningar av det som verkar vara fienden, och ironi och sarkasm är verktyg dessa gärna använder för att poängtera sina egna uppenbarelser om olika predikanter och företeelser. Den respektlöshet de har för andra är chockerande, och jag undrar om dessa någonsin har förstått vad evangeliet handlar om. Deras ofrånvikliga bastanthet om det de anser vara rätt gör utifrån en övertygelse om att ”Gud har sagt…” gör att ett konstruktivt samtal med dessa personer näst intill omöjligt.

Jag fick kritik av en kommentator för att jag önskade göra Ulf Ekmans citat ”Jag håller inte med dig om allt men jag ser Jesus i dig” till mitt, och skribenten ifråga skrev följande:

”Det är genom sådana yttranden av skickligt hopspunna, religiösa ord som Ulf Ekman undgått, slingrat sig undan, att behöva prövas inför Guds Ords ljus -och svärd.” [...] ”Det låter ju väldigt kärleksfullt och vackert, men användes som ett skydd mot sanningens Ord, när de blev trängda av det.”

Jag tror inte detta är ”skickligt ihopspunna ord” från Ekmans sida, men snarare ett uttryck för ärlighet och respekt gentemot de som tänker annorlunda än honom i tros och lärofrågor. Jag har de sista dagarna upplevt det samma med personer jag talat med. Vi kan vara öppna med det som vi är oense om, men vi är ändå syskon och framförallt vänner! Jag tål att bli kritiserad för det mesta, men är ärligt talat enormt trött på alla självutnämnda profeter som hävdar sin rätt. De kan ropa och måla med sina breda penslar så mycket de bara orkar, men jag tror inte det leder till något fruktbart.

Att man ifrågasätter den nya ekumeniken, läror, och de olika skeenden vi har fått bevittna under de senare åren är inget fel i sig. När man använder fraser som ”Gud har sagt” eller ”Gud har visat mig” om olika företeelser och därefter argumenterar stenhårt utifrån det, ja då är det skadligt för det är egentligen oemotsägbart! Jag betvivlar inte att en del verkligen har hört ifrån Gud, men jag tror mycket av det som presenteras som uppenbarelser från Gud i verkligheten är egna tankar och övertygelser. Mina erfarenheter från över 20 år i trosrörelsen har visat att detta i flera fall stämt. Jag har upplevt hur ”Gud” sagt något väldigt viktigt till den ena predikanten ( en självutnämnd apostel) för så att säga det motsatta till en annan. Båda två hade kommit till min dåvarande församling efter det de upplevde som Guds tilltal. Det gällde en specifik situation där församlingen behövde extern hjälp. Har Gud en splittrad personlighet kanske, eller visade detta exemplet att inte alla uppenbarelser verkligen är från Gud, men tvärtom egna tankar man tror vara från Gud.

1 Korinterbrevet 13 får avsluta denna post.

”Kärlekens väg
Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.

Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna. Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå. Ty vi förstår till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del. När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.

Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre,men störst av dem är kärleken.”

_______________________________________________________________

Information

Ganska snart kommer sidan genomgå en del uppdateringar, och förhoppningsvis till det bättre. En del praktiska funktioner kommer läggas till och designen blir markant förändrad. Tror det blir kanonbra. Väntar på att mitt domän ska flyttas över till mitt nya webhotell.

Dagen skriver i sin tidning att pastorn i Uppsala pingstkyrka, Dan Salomonsson, ska predika på Livets Ord. Vilken positiv nyhet! Jag blev riktigt glad när jag läste detta tidigt i morse, och såg fram till att skriva om detta under kvällen. Nu har det nog varit en och annan pingstbroder på Livets Ord tidigare, men tydligen är det den första pingstpastorn från Uppsala som vistar församlingen. För mig som är en ”frifräsare”* är detta ekumenik jag ser positivt på, och kanske det har något att göra med min egen bakgrund från det frikyrkliga.

En läsare skrev i en kommentar igår att Ulf Ekman brukar säga ”Jag håller inte med dig om allt men jag ser Jesus i dig”, och jag tror faktiskt jag ska göra detta till något jag också lever efter. Det verkar som pastor Salomonsson också praktiserar detta, för mellan raderna kan kan utläsa att även om han inte håller med Livets Ord i allt ser han på de som syskon. Låt oss se på vad han säger till Dagens reporter.

”Vilken är din egen inställning till Livets ord?

”- Livets ord är en av de kristna församlingarna och kristna vännerna i Uppsala. Livets ord har visat mig ett förtroende som jag ser som positivt,” förklarar Dan Salomonsson utan att närmare gå in i detalj på hur han ser på församlingens teologi.”

Man kan vara vänner med de som ser annorlunda på olika teologiska frågor, och Dan Salmonssons attityd bör fungera som ett positivt exempel vi alla kan följa. Det är allt för lätt att bygga murar gentemot de som inte tycker som oss, och ofta lyssnar vi inte riktigt noga på vad den andre säger innan vi högljutt avbryter. Hur många har inte jag själv sårat genom högmodig arrogans? Jag hoppas att en förändring kommer äga rum under hösten i både tankar och uttryck. Det tar kanske tid att förändra allt på en gång, men om man lever efter principen om att lyssna till vad andra säger och försöker förstå vad de menar, kan man nå längre än genom att kategoriskt avvisa allt som nonsens. Givetvis bör bibelns lära vara det grundläggande i ekumeniska samtal, något också Salomonsson påpekar i nästa fråga.

”Jag är övertygad om att den kristna kartan kommer att ritas om och då känns det naturligt att bibeltroende kyrkor och församlingar möts, säger han.”

Ett fel man lätt kan göra när ekumenik diskuteras är att fokusera på fel och det som skiljer istället för det som faktiskt förenar. Nu låter det som jag tar avstånd från allt jag gjort tidigare, men så är inte fallet. Jag anser fortfarande att det är viktigt att belysa även det som skiljer i både läror och liturgi, men om det är det enda man gör riskerar man hamna långt ned i diket och det kan bli svårt att komma upp på vägen igen. Det har sagts att ”den enda gången vi kristna går mitt på vägen är när vi går från det ena diket till det andra.” Kanske vi borde gå lite oftare på vägen, och möjligtvis upptäcker vi då att det finns människor på vägen vi inte trodde gick där…

Kan man då vara vänner med någon som man i utgångspunkten är oense med? Ja, man kan det. Öppenhet, ärlighet och respekt för varandra är för mig några viktiga nyckelord. Vi behöver fortfarande vara tydliga men ändå lyhörda för den som sitter på andra sidan bordet. Med den här inställningen tror jag vi kommer nå längre i de olika arbeten vi gör för att bygga realtioner och söka enhet med andra syskon. Dialog som sopar obehagliga frågor under mattan tror jag inte på. Heller inte otydlighet i frågor som engagerar och oroar människor. Ibland kan oron bero på kunskapsbrist, men i de flesta fall är min bedömning att oron bygger på en inre övertygelse man har utifrån den förståelse man har av Skriften. Sådan oro måste tas allvarligt.

Tillbaka till pastor Salomonsson nu. Underbart att han ska predika på Livets Ord, och om det visas på web-tv ska jag givetvis se det. Salomonsson vet vad han tror på och kommer inte låta sig smickras till att agera annorlunda efter en kväll på Livets Ords talarstol. Det som drabbat en del pastorer efter att de besökt Livets Ord är just misstänksamheten från andra om att de nu låtit sig köpa av det faktum att de stått på scenen hos Ulf Ekman, och att de därmed blivit försvagade. Kanske det stämmer i vissa fall, men vi kan inte idiotförklara alla som predikar på Livets Ord!

Om man vill nå fram med sin kritik och de frågor man har behöver man lära sig att öppna dörrar, inte barrikera sig bakom höga murar. Det enda man då riskerar uppnå är att man stänger sig ute från de nödvändiga samtalen. Kanhända är det svåra och krävande samtal som till slut visar att avståndet är för stort, men det är dock ändå ett samtal. Och begrunda följande – Tänk om det visar sig att den oro man haft visar sig vara betydligt överdriven, ja till och med baserad på felaktigheter!

Slutligen vill jag säga att i evigheten finns det inga etiketter. Vi kommer bli förvånade och kanske skämmas när vi träffar dem vi såg på som ”den andra sidan”, för Gud ser bredare än oss med våra skylappar och Han älskar alla!
Vilka är det som är Guds barn?

”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” (Joh 1:12)

Gud välsigne dig!

* ”Frifräsare” är ett uttryck jag lärt mig av Helena, och om jag minns rätt är det vi som står utanför katolska kyrkan som är ”frifräsare”. Ganska roligt uttryck…

Jag har under nästan ett års tid varit del av Aletheia Blogg & Tankesmedja. När Daniel (MTC) kontaktade mig för ett år sedan var jag skeptisk till hans idé om gemensam blogg och ville först inte göra detta. Efter att det fick mogna en stund såg jag att detta kunde bli spännande och bra, och själva namnet ”Aletheia” var min ide´. Det var verkligen tre ”andliga vildar” som samlades under ett tak, och vi fick en flying start på bloggen efter Dagens korta artikel om oss. Från att ha varit helt okända gick vi fort till att bli den största kristna bloggen i Sverige, och visst har det varit spännande!

På ett tidigt stadium märkte man vissa skillnader mellan oss som skrev, och det hände att vi ibland rök ihop över ett och annat. Så är det alltid i början av något nytt. Man tänker på hur man själv önskar att det ska vara, medan andra kanske tänker annorlunda. Det kan skapa friktion! För min egen del måste jag även evaluera det jag själv skrivit i kommentarer och artiklar och även i mail, och den som tror sig vara felfri är enbart högmodig. Även jag har gjort en del fel.

Den observanta läsaren har lagt märke till att jag och Haggaj haft en del offentliga debatter gentemot varandra, och det är korrekt att vi i många frågor varit oense. En del läsare har mailat mig där de uttryckt förvåning och sorg över den hårda ton som ofta förts i de olika debatterna, och jag har besvarat dessa utifrån en viss förståelse för deras frustration. Dock har jag länge hoppats på en förändring. Att många läsare lämnade Aletheia efter att ha blivit bemötta på ett hårt sätt har inte varit roligt att bevittna. Jag vill återigen poängtera att jag själv har del i att det varit på detta sätt och beklagar det på det starkaste.

Ibland har man nog låtit känslorna dansa i otakt med förnuftet, och kommentarer och mail som skrivs då blir aldrig fruktbara. Det finns absolut ett och annat jag kunde tänkt mig var oskrivet från min sida. De som jag sårat och stött bort vill jag be om förlåtelse! Det gäller även mina bröder i Aletheia.

Efter att ha haft en del interna utmaningar under några månaders tid, bestämdes det alltså att jag inte längre skulle vara en del av Aletheia Blogg & Tankesmedja. Detta var inget jag själv önskade, men beslutet fattades och verkställdes omedelbart under fredagen. Detaljer runt detta önskar jag inte gå in på mer än vad som redan förklarats här ovan, men det har varit en smärtsam helg med många tårar. Jag berättar inte detta för att få sympati, men är bara ärlig om hur jag har upplevt det som inträffat. Jag hoppades att våra interna utmaningar skulle lösa sig under hösten, men var sedan en månad tillbaka förberedd på att vi kunde gå skilda vägar.

Nu är äventyret Aletheia över för min del, och jag lägger det bakom mig och går vidare. Även om samarbetet med MTC & Haggaj fick ett oväntat slut önskar jag välsigna dem i det vidare arbetet. Mitt råd till dem i debatter och artiklar är som jag sagt tidigare – Man kan vara tuff men ändå mjuk!

Jag kommer besvara frågor till en viss grad gällande det som skrivits ovan, men ber om förståelse och respekt för att detaljer kring det som bör förbli mellan mig och de övriga i Aletheia också får förbli mellan oss. Alla behöver inte veta allt!

/Andréas

På sikt kommer jag lägga fram regler som ska gälla för denna blogg, och det grundläggande här bör vara respekt för varandra och de olika tankar som framkommer under en debatt. Ingen besitter den hela och fulla sanningen i alla frågor, så dina tankar och funderingar mottas med tack!

Min intention med denna sida är ungefär den samma som då jag var en del av Aletheia, och ekumenik, enhet och olika trender inom kristenheten står på listan över ämnen. Jag kommer också skriva en del om teologi på sikt, och även om jag inte är utbildad teolog önskar jag föra fram en del tankar i förbindelse med olika ämnen. Det kan vara nattvardsteologi, nådesförkunnelsen, Jesu enhet, församlingen och ledarstrukturer, och kanske det viktigaste av allt – hur man är en Jesu efterföljare. Här är det viktigt med inspel från läsarna!

Jag hoppas alla vill ta del i samtalet utifrån en uppriktig önskan att bidra till att vi alla kan få en större och bredare bild av vad det är att vara en kristen och också i de olika sakfrågorna jag kommer att behandla. Önskar du gästblogga är det bara att ta kontakt med undertecknade på andyglandy [snabel-a] gmail.com

Alla artiklar under detta inlägg är de jag skrev i Aletheia, men du är givetvis välkommen att kommentera allt av det som skrivits.

Välkommen!

Vi ska se närmare på vår position i Kristus versus den sakramentala teologins konsekvenser för den troende, men först en reflektion från en av våra läsare.

”…är medlem i en trosförsamling i norra Sverige och ser att efter varje tillfälle vår Pastor varit i Uppsala på semenarier eller pastors samlingar så speglar förkunnelsen nya influenser! Nattvarden förändras steg för steg, t.ex ”i kraft av mitt ämbete som pastor i denna församling, tillkännager jag dej syndernas förlåtelse”! Detta är ett uttryck som kommit med under våren. Syndabekännelsen upprepas varje nattvard. Min reflektion är, har vi inte blivit födda på nytt genom den Helige ande det gamla livet är begravet och jag har från att tidigare varit syndare uppstått till ett nytt liv i Kristus.

I detta system så är jag och blir inget annat än en syndare, jag blir en fånge i synden, kommer aldrig ut i Guds barns frihet! men om vi skulle synda så är han trofast så att han förlåter oss. En församling som kommer in under detta system leds in i träldom. Frihet till spontan bön i möten försvinner. de andliga nådegåvorna tystnar. När lovsången tystnar blir det tyst som i en gravkammare! var tog livsyttringarna vägen? Men hur ska man kunna komma ut i andlig frihet när jag mellan varje nattvard lever i synd som måste bekännas! De katolska influenserna läggs som ett täcke över många församlingar, träldom istället för frihet!”

Är detta bara sur kritik från en fördomsfull broder, eller är det signaler som bör tas på stort allvar av församlingsledare? De som känner sig obekväma med den nya sakramentala inriktningen många församlingar tagit till sig blir fler och fler, och man kan inte avvisa dessa som fördomsfulla och kunskapslösa kritiker. Det är människor som är djup oroade över det de ser på som obiblisk lära och liturgi. Människor som inte vill vara en del av en organiserad enhet framförhandlat av kyrkoledare från en stor majoritet av Sveriges kristna samfund. Kan sakramental teologi och försoningens realiteter verklingen förenas?

Innan frågan besvaras önskar jag återgå till det vi talade om inledningsvis, nämligen vår position i Kristus och förhållandet till den sakramentala teologins syndafokus. Låt oss läsa ett bibelord som får fungera som grund för det jag skriver om vidare.

”Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud.” (1 Joh 3:9)

Harmonierar detta med ”jag arma fattiga syndare…”? Naturligtvis gör det inte det! Som en pånyttfödd människa får jag del i Guds natur, och när jag tar emot Jesus som Herre och frälsare blir jag en ny skapelse
(2 Kor 5:17)

Låt oss se närmare på det som står i 2 Kor 5, för det är starka ord!

”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.” (2 Kor 5:17-21)

Vi är rättfärdiga iför Gud! Vi är inga syndare som behöver uppdatera vårt syndamedvetande vid varje nattvard! Nej, som nya skapelser i Kristus kan vi stå med lyfta händer och tacka Gud vår Fader för att Han tog vår synd och utplånade den en gång för alla på korset. Det kan vi göra också under nattvarden. I Honom är vi rättfärdiga och kan komma inför tronen! Om man kompromissar på detta har man gått bort från något av det mest grundläggande i försoningen och undervisar falsk lära. Att gång på gång bekänna sig som en syndare är inte rätt! Ingen pastor eller annan ”medlare” kan förändra på detta genom diverse bekännelser, tillkännagivande av synder och obibliska liturgier och läror!

”Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.”
(Rom 6:10-11)

Om ovan nämnda konflikt mellan sakramental teologi och friheten från synd är en del av priset för den ekumeniska enheten, ja då betalar många församlingsmedlemmar ett väldigt högt pris för detta!

Vad är då lösningen för dem som idag är en del av församlingar som valt den sakramentala teologins väg, en väg många för övrigt menar har Rom som slutdestination? Lämna församlingen innan du dör! Samla människor i ditt hem som starta med husmöten till att börja med! Det är DU som en troende som ÄR församlingen, inte ett organiserat samfund med medlemslistor och påklistrade etiketter! Du förlorar inte Guds beskydd genom att göra detta!

• Mitt svar på frågan huruvida sakramental teologi
och försoningens realiteter kan förenas, är nej!

”Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet.” (Ef 4:24)

”Världsliga och Kyrkliga system må skaka, men den apostoliska församlingen som är grundad på Apostlarnas och Profeternas grundval och inte på kyrkofädernas grundval kommer att gå segrande och triumferade genom den sista tiden.”
(Citat av Bengt Erixon)

Frågan är om inte GodTV istället för att kritisera skeptikerna till Lakeland och Bentley borde tänka igenom sin egen ”heresy”. Bakgrunden för mitt påstående är detta. Se på deras logga och döm själv.

Deras uppfattning om änglar är obiblisk. Bibeln omtalar 4 olika änglatyper och 5 olika änglafunktioner. Serafer, keruber, änglar och de 4 livsväsenden. I tillägg har vi funktionen ärkeängel. Om man tittar på GodTV´s logga ser man en svartklädd (!) ängel med 2 vita vingar. För det första finns det inga svartklädda änglar i Bibeln. De omtalas alltid som vitklädda eller starkt lysande. För det andra finns det inga änglar med vingar. Det finns serafer och keruber som har vingar. Seraferna har 6 vingar, och keruberna omtalas också med vingar men det står inget om hur många de har. De vanliga änglarna har varken vingar eller fjädrar. Därför kan man tryggt påstå att manifestationer man hör om, såsom änglafjädrar, guldtänder, och olja i händerna (som också var en del av Bentley´s och Lakelands manifestationer) är obibliska. Man kan helt enkelt inte finna stöd för sådant i Bibeln!

Jag vill därför uppmana GodTV att ta bort sin ockulta logga med den svartaklädda ängeln med 2 vingar, och samtidigt sluta kalla röster som efterfrågar biblisk korrekthet för demoniska.

Vänligen.

Lars F.