Responsen var stor på videoposten jag la ut, och även om en del ville debattera allt möjligt som har med lag och nåd att göra, tycker jag det var intressant att läsa en del reflektioner. Helt tydligt finns det en del människor i Sverige som önskar sig mer tillbaka till det judiska, och delar av deras längtan kan jag förstå. Det jag däremot inte förstår är sammanblandningen av lagen och nåden på det sätt en del förespråkar, och jag kommer i denna artikel lägga fram både bibelord och argument som talar för att en sådan sammanblandning inte kan göras.
Vi börjar med ett bibelord många av lagens ambassadörer ofta citerar som ett slags bevis för att lagen fortfarande har en funktion. Låt oss läsa i Gal 3:24 ”Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro.” Betyder detta att lagen ska driva syndarna till Kristus och att lagen därmed fortfarande gäller? Frågan är om detta är korrekt? Vi står inte under övervakaren längre för att tron (Kristus) nu har kommit. Lagen driver ingen till Kristus idag, men lagen varade alltså fram till (intill) Kristus (tron). Vad står det egentligen i denna och de påföljande verserna? Om vi ser på summan av Guds Ord ser vi att bilden blir tydligare.
Låt oss läsa vers 19 i samma kapitel: ”Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde.” Låt oss stanna lite vid detta bibelord, för här läser vi att lagen skulle gälla för en begränsad tid! Fram till Kristus, alltså från Moses mottog lagen och fram till Jesus Kristus.
När en del då påstår att Moselagen som gavs på Sinai fortfarande gäller talar man emot det som faktiskt står i stora delar av NT´s skrifter. Paulus tillrättavisade församlingen i Galatien skarpt för att de blandade lag och evangelium, och han kallade det för ett falskt evangelium! (Se Gal 1:6-9)
Det vi läser i dessa verser är allvarliga ord och borde få en del att ta ett steg tillbaka, för Guds rena evangelium kan inte blandas med något som helst, det vare sig lagen eller ikoner och radband! När Jesus gav upp andan på Golgata kors utropade Han: ”Det är fullbordat!” Vad var fullbordat? Jo, Jesus hade fullbordat allt som stod om Honom i Lagen och profeterna. Lagens tid var över, den fullbordades av Jesus på korset!
Matt 5:17-18 är ett bibelord som också används av många som bevis för att lagen ska gälla så länge jorden existerar, men betyder det verkligen så? Det gör inte det! Låt oss läsa vad som står: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.” Vad var det som skulle ske? Jo, att allt som sades om Messias i lagen skulle uppfyllas, och det uppfylldes på Golgata! ”-Nähä, nu tar du fel din villolärare!” hör jag en del säga där de sitter bakom sin dator. Då får vi se vad Mästaren själv sa: ”Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.” Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna.” (Luk 24:44-46) Tyvärr ligger det fortfarande en slöja över mångas ansikten när de läser Moses! Summan av Guds Ord är sanning, och det är fantastiskt att läsa om Messias i det gamla förbundets skrifter!
Jag vill citera broder Sten Nilsson som skrev om lagens fullbordan 1985:
”Klockan 3, när ljudet av lovsången på tempelplatsen tonar ut över staden, slaktas offerlammen för folkets synder, och deras blod stänktes på brännofferaltarets horn. I den stunden ropade Jesus högt: ”Det är fullbordat” och gav upp andan. Då rämnade förlåten i tempelt; det gamla förbundets lag och offerväsen fullbordades när Guds lamm offrades…” […] ”Jesus har fullbordat lagen. Han vakar nu som Överstepräst över vår arvsrätt på sin himmelska tron. Tack vare hans fullbordade verk har vi blivit Guds arvingar och Jesu Kristi medarvingar.”
(Blodsförbundet av Sten Nilsson. Sid 132 och 120. Livets Ords förlag 1985)
Varför är det då så kontroversiellt när någon då påstår att lagen faktiskt är fullbordad och uppfylld?
Om man läser Matt 5:17-18 och enbart fokuserar på det som står där utan att tänka på att det psaltaren, lagen och profeterna faktiskt sa om den lidande Messias har uppfyllts, ja då kan jag förstå att en del blir upprörda. Men det är ju ett faktum att Jesus faktiskt har uppfyllt lagen på det sätt han refererar till i Matt 5. Ska vi då gå emot Guds stora plan för frälsningen genom att tvihålla på lagen med alla sina 2277 bud och föreskrifter? För mig blir detta så paradoxalt fel att jag länge förundrats över vad det är som får kristna människor att kämpa så för att behålla lagen. En fråga jag försiktigt vill ställa är om man inte genom detta trampar på Jesu blod?
Hör vad lagen själv och Paulus säger om de som inte håller ALLT som står skrivet i lagens bok: ”Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter”
(Gal 3:10 och 5 Mos 27:26))
”Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid. Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.”
(Ef 2:14-22)
Lagen är fullbordad och uppfylld, alla som säger ja till Guds frälsning är ett i Kristus. Ingen har några speciella fördelar, judar och hedningar är lika mycket värda och välsignade i och genom Kristus. Han är den som både frälser och helgar oss, inte lagen. Fria från lagen, men bundna till Kristi lag! Laglösa? Bort det, som Paulus uttryckte det! Det finns mycket mer att säga om detta, och det kommer nog kommentarerna att visa. Nästa artikel ska handla om Hagar och Sara med utgångspunkt i Gal 4.
Bless!
Andy´s forum för tro & kristet liv. 
Jag håller med om mycket av vad nådesförkunnelsen predikar: Jesus uppfyllde lagen. Vi blir inte frälsta genom laggärningar, utan genom Guds nåd. Kristna bör inte följa den gammeltestamentliga lagens alla bud.
Så sant! Det är ju bara klassisk kristendom. Nåden och Jesus är det centrala i den kristna tron. Att lagen inte leder till frälsning är bland det mest centrala i Pauli undervisning.
Men! Att påstå att tio Guds bud inte gäller oss idag och att bergspredikan bara gällde för judarna före korset (om jag nu förstått nådesförkunnelsen rätt), det är ju ren innovation, ett brott mot klassisk kristen moralförkunnelse. För visst finns det (som någon tidigare påpekat) även en viss typ av lag även i evangeliet. Gud förändrade väl ändå inte principerna för synen på vad som är rätt och vad som är fel bara för att Jesus dog på korset? Gud slutade väl ändå inte bry sig om moral när Kristi blod utgjöts? Genom korset gav han oss nåd och kraft att leva ut vår tro, men han plockade väl ändå inte bort jordelivets etiska principer? Om inte, hur ska vi som kristna veta vad som är rätt och fel? Blir det inte ”den subjektiva känslans kristendom” istället för en biblisk dito.
Vad händer egentligen om vi plockar bort lagar, regler och etiska principer ur kristendomen av idag och bara talar om ”kärleks bud” och ”nådens kraft”? Det som blir kvar blir en subjektiv tro där individens känsla, tycke och till och med begär (kanske kamoflerat i ett andligt språkbruk) avgör vad som är rätt och fel. Varför skulle homosexualitet var synd? Äktenskapsbrott? Stöld? Lagen är ju fullbordad. Bergspredikan tillhör det gamla förbundet. Vi lever ju i nåden och kärleken.
Vad som blir kvar om man hårddrar nådesförkunnelsen, som jag ser det, är inget annat än en subjektiv kärleksförkunnelse snarlik den som KG Hammar står för men i i pingst-karismatisk förpackning. Visst är det viktigt att betona nåden som frälsningsväg. Men att plocka bort lagen, dvs. ”rätt och fel”, ur kristendomen är att bereda marken för en moralisk kollaps och öppna dörren så att laglösheten kan smyga sig in. Om jag förstår min Bibel rätt är synd brott mot Guds lag. Så om det inte finns någon lag, finns det då någon synd? Är det inte en paradox i nådefökunnelsen – att den hävdar att synden existerar men inte lagen?
Som jag ser det kan inte nådesförkunnelsen (trots sina goda uppsåt att betona nåden) i slutändan leda till något annat än till en ren laglöshet där invidens subjektiva ”andliga” moralkänsla blir gudiebok för handlandet. Jag hoppas att jag missuppfattat vad Åge o co försöker säga. Men tyvärr tror jag att så icke är fallet.
Andy: Meget bra artikkel! Til lovforsvarernes må jeg innrømme at det tok litt tid før jeg selv så nåden. Det var først når Gud åpenbarte for meg at jeg er fri fra loven at jeg så klart. Det var som om et slør var tatt bort fra mine øyne – for Bibelen sier jo rett ut at loven ikke gjelder lengre. Gjeldsbrevet er utslettet (Kol. 2:14).
Pelle: Bibelen sier mye om lov og nåde. Og det er dessverre ikke enkelt å skulle svare kortfattet på det du skriver. La meg først si: Jeg har forståelse for ditt synspunkt. Du er redd for at frihet fra loven skal føre til lovløshet. Spørsmålet er jo hvorfor du tenker slik? Det er fordi du er frelst og Gud har tatt bolig i deg! Etter at jeg ble frelst merket jeg en kraftig forskjell. Og det er nettopp forskjellen på loven og nåden. I dag er det Jesus i oss som oppdrar oss til hellighet. Det vil stikke deg i hjertet om du sier: Jeg er fri fra loven – nå kan jeg gjøre hva jeg vil. Samtidig er det viktig å huske at vi alle er på vei, og vi kan ikke forvente fullkommenhet. Kristus må vinne skikkelse i oss og det tar tid.
Loven ble gitt til mennesker som ikke var født på ny. De måtte altså forsøke å oppnå Guds standard i egen kraft. Ingen klarte dette, og som du sier: Inget menneske blir frelst ved lovgjerninger. Men om vi ikke blir frelst ved de – hvordan i alle dager skulle vi klare å leve etter de etter frelsen da? I vår egen kraft er det ikke mulig…
Hvordan skal mennesker vite hva som er rett og galt da? Adam og Eva spiste av treet til kunnskap om godt og ondt. Gud sa: ”Nå er mennesket blitt som en av oss og kjenner godt og ondt.” (1. Mos. 3:22a). Så menneskene vet inderlig godt forskjellen på rett og galt. Dette sier Rom. 2:14-15: ”For når hedninger som ikke har loven, av naturen gjør det den sier, er de sin egen lov, enda de ikke har loven. De viser med dette at lovens krav står skrevet i hjertet deres. Om det vitner også samvittigheten deres, når tankene deres anklager eller forsvarer dem.”
Loven kom bare til for at fallet skulle bli større. For å vise at menneskene er helt sjanseløse uten en frelser! Å forkynne loven er faktisk å gjøre ting verre. Syndens kraft er loven sier Bibelen (1. Kor. 15:56b). Så ved å preke lov så gir man synden makt. Folk som ikke har tenkt på synd begynner å tenke på det. Dette er våpenet som Jesus tok fra djevelen – anklageren. Nå har han ikke lengre noe å holde imot oss.
Når jeg fikk åpenbaringen om at jeg er fri fra loven ble kristenlivet herlig. Jeg ble forelsket i Jesus igjen! Hvorfor skulle jeg løpe ut og synde? Nei, ellers takk! Jeg elsker min himmelske pappa mer enn noen gang!
Är man en troende som av hjärtat vill följa Jesus, använder man inte nåden som ursäkt för att kunna synda. Det nådesförkunnelsen gör med en är att man förstår att man blivit av med det tunga ok det innebär att i egen kraft försöka uppfylla lagen till punkt och pricka, för det är jobbigt, det kan jag lova.
Ingen klarar att hålla lagen i allt, för då måste man ha järnkoll på allt man gör och det orkar ingen. Då menar jag inte bara stora saker som är lätt att ha koll på, utan småsaker också som att inte någon gång råka ta en minuts för lång rast på jobbet (stöld).
När man blir befriad från det tunga ok som lagen innebär blir man mer förälskad i Jesus, vilket i sin tur gör att man söker honom ännu mer och får en ännu större längtan efter att bli lik honom.
Jesus frelser og helliggjør oss !! End of discussion.
Pelle
Ja,det er litt merkelig at loven skulle være borte, men ikke synden . For der det ikke er noen lov er det heller ikke noe synd. Hvorfor sier de så at ”nåden” ikke leder til lov-løs-het, man er jo LØST FRA LOVEN
Hva kan man synde mot- om det ikke finnes en lov? Synd er jo synd mot Gud- har han ikke lenger noen standard ? blir Han ikke lenger støtt av vår oppførsel/vred/sjalu/trist- er Han blitt likegyldig ?
Kristi lov ,vil nådesbevegelsen svare da – er vår rettesnor i livet ?….det finnes ikke noe logikk i dette .
Det de mener er nok at det kun er Jesus som frelser og ikke lovgjerninger- og det kan vi alle enes om 🙂
Anita
Rom 13:8-10
8 Varen ingen något skyldiga — utom när det gäller kärlek till varandra; ty den som älskar sin nästa, han har uppfyllt lagen. 9 De buden: »Du skall icke begå äktenskapsbrott», »Du skall icke dräpa», »Du skall icke stjäla», »Du skall icke hava begärelse» och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i det ordet: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.» 10 Kärleken gör intet ont mot nästan; alltså är kärleken lagens uppfyllelse.
Ohhh, ett sådant viktigt och förbisett ämne. Med ett litet uns av insikt i läran om lag och evangelium finner den sökande på vad kristendomm egentligen handlar om. Hela Luthers Galaterbrevskommentar tar upp denna fråga som ger ett sådant underbart ljus över rättfärdigheten av nåd allena.
Vår Herre Jesus Kristus sammanbinder alla de tio budorden i att älska Gud av hela sitt hjärta och sitt förstånd och att älska nästa som sig själv.
Hur många har inte gjort detta som de ser som huvudpunkten (att älska nästan) till det enda som kristendomen står för. Man åberopar det på allt möjligt och försvarar med detta sin liberalism och synd. Utan att själv ens veta om det.
Vem kan älska Gud av hela sitt hjärta och hela sitt förstånd? Vem kan älska sin nästa så som sig själv? Fullt ut?
Ingen.
Dessa två är ju inget annat än lag, som skall föra människan till insikt om sin egen synd. Sedan kommer längtan efter rättfärdigheten i Jesus Kristus. Den rättfärdigheten, i Jesus Kristus, får kärleken till Gud och nästan att komma in i hjärtat. Sedan kommer frukterna och helgelsen.
Det finns så mycket att skriva om detta, att jag skulle kunna sitta här hela dagen om tid fanns.
Sänder med en länk som tar upp ämnet på ett bra sätt. Ganska långt, men läsvärt.
http://lbk.cc/bibelstudier/FAQ-filer/a22.htm
Guds Frid
Jari
Hej allihopa!
Intressant som vanligt att läsa vad folk tänker om både lagen och livet med Jesus. Idag har jag begränsat med tid att besvara var och en, för mina kollegor kommer på fest till mig ikväll. Som värd måste jag städa huset och fixa det som ska fixas. Jag blir lite äldre…
Helt kort:
Det verkar som många menar att både lagen och tio Guds bud är en garantist för ett liv med hög moral och i kampen mot synd. Igen ser jag att man drar en del av detta till sitt yttersta, där man går långt i att antyda att nådesförkunnelsen leder till ett laglöst och morrallöst liv.
Kära vänner: ni glömmer helt att en person som tar emot Jesus på insidan förvandlas till en ny människa med guddomlig natur. Ja, vi är fortfarande skröpliga människor som definitivt kan falla i synd. Men att begränsa det nya livet i Kristus till att vara ett liv utan moral pga buden (?) är ju tragiskt. Undervisning om vad den nya skapelsen är behövs, för självklart finns både moralen och helgelsen i den nya skapelsens liv. Fokusen här är inte buden, men Kristus i oss. Han om någon har hög moral och om Han inte är helig nog vet inte jag!
Jag förstår vad en del av er menar, men samtidigt verkar det som en del av er helt och hållet glömmer att en person som tar emot Jesus i hjärtat blir född på nytt! Om en person säger sig följa Jesus men ändå lever i synd utifrån argumentationen att de nu är så fria att inget gäller dem, ja då är det en annan religion än kristendomen. Det nya livet levs inte utifrån bud och regler på det sätt man gjorde under lagen. Det levs i och genom livet med Jesus som har tagit boning i oss!
Jag lovar återkomma med mer detaljerad undervisning om skillnaden på Hagar och Sara – Lagen och Nåden!
Bless!
Andy
Tack för ditt klargörande!
Jag har lite svårt att förstå det uppseendeväckande med detta… Denna syn på de många buden kring buden i moselagen delar jag helt, även om jag menar att tio Guds bud i högsta grad fortsatt gäller… Av en så enkel anledning att man inte är kristuslik om man inte försöker hålla de tio buden. De sammanfattar utmärkt hur Kristus var och därmed hur vi bör försöka vara. Det är otänkbart att Jesus skulle ha brutit mot tio Guds bud, väl…
Men vad jag framförallt blir VÄLDIGT konfunderad över är varför du skriver: ”Det vi läser i dessa verser är allvarliga ord och borde få en del att ta ett steg tillbaka, för Guds rena evangelium kan inte blandas med något som helst, det vare sig lagen eller ikoner och radband!”
Varför blandar du in något ”katolskt” om du inte vill starta en debatt? Vad har dessa företeelser med det du skriver om lagen eller inte lagen att göra? Det verkar som om du bara var tvungen att få med en känga mot något ”katolskt”, bara för sakens skull… Det skall så vara, av tradition… 😉
Allt gott!
Jag ser absolut att denna våg av ny betoning på nåden är bra och viktig, men det finns helt klart överdrifter. Låt mig bara ställa en logisk fråga: Om man predikar frälsning och nåd för ickekristna i hopp om att vinna dessa för himlen, vad är syftet med frälsning och nåd om det inte finns lag, brott mot lagen är ju det som är synd. I förlängningen hamnar vi i ett resonemang där himmel och helvete blir parenteser och man tillbakavisar varje del av egen skuld till Guds stora nåd. Det finns en sund balans, man kan predika lag utan att bli lagisk (Jesus gjorde definitivt detta) och man kan predika nåd utan att bli laglös, man önskar att Åleskjaer, Ekman mfl med Guds NÅD fann denna balans!
Nej, det var inte tanken Tuve! Vill inte ha en katolikdebatt! Det var nog bara för att poängtera det vi tidigare pratat om här på Aletheia. Se bla Stefan G´s artikel.
Ikoner och radband finns numera också inom pingst (Peter Halldorf) och det var således inte meningen att ”slänga en känga” mot katoliker. Jag tänkte faktiskt inte på er när jag skrev Tuve! Tro mig!
Bless!
Andy
Hvordan kan et menneske som ikke forholder seg til noen lov falle i synd ?? Hva er synd ?
🙂
Andy, jag håller med dig fullt ut att lagen inte på något sätt är en garanti för ett liv i hög moral och helgelse. Vidare håller jag med dig om att fokuset bör vara på nåden och på vad vi är i Kristus (en ny skapelse) – och inte på att uppfylla laggärningar. Det är i livet med Kristus och genom nåden vi får styrka att leva moraliskt – inte genom att i egen kraft uppfylla lagens bokstav.
Men när det väl är sagt ser jag stora problem med nådesläran. Jag hoppas att du kan förklara hur ni tänker. För jag tycker inte du (eller Åge) gett något fullgott svar på varför inte nådesförkunnelsen i längden inte skulle leda till amoraliskt liv.
Mina funderingar gäller följande:
1. Om man plockat bort lagen ur nya förbundet – existerar då synden, finns då något som är ”rätt och fel” för den kristne?
2. I texten ovan verkar du hålla fast vid att det självklart finns en kristen moral efter korset. Men problemen blir då a) på vilka grunder denna är baserad på, och b) vad innehållet då blir i den kristna moralen? Om vi följer ”nådeslogiken” kan vi genom ”Kristus i oss” leva ett moraliskt liv. Det låter ju jättebra. Problemet är att olika människor har olika uppfattningar om vad moral är, speciellt om det inte finns någon auktoritet som säger något om vad som är rätt och fel – vilket blir konsekvensen om all form av lag i evangeliet förpassas till det förflutna. Om jag till exempel skulle påstå att otrohet är rätt för mig, vad har du för grund att säga att det är fel? Bergspredikans ord gäller ju inte mig idag, i nådens tid; lagen gällde ju bara före korset, menar nådesförkunnelsen. Då kanske du säger, att Guds Ande i dig säger att det är synd. Precis! Och det är just precis här skon klämmer: moral bestäms utifrån mina egna andliga känslor (eller med lite finare ord: av Guds Ande eller Kristus i mig), inte utifrån någon objektiv, absolut auktoritet (Bibelns bud gäller ju inte längde). Därför: Är det inte så att utan ett ramverk för rätt och fel öppnas dörren för laglöshet?
Jag har två frågor till:
1. Hur ser ni på den klassiska kristna läran att den kristnes kallelse är att efterlika Jesus i ord och i handling? När Jesus levde på jorden ”följde” han ju lagen (annars kunde han ju inte uppfyllt lagen). Om vi ska efterlikna Jesus, bör vi inte då också följa lagen på något sätt? Och är inte efterföljandet av Kristus själv en form av lag? Eller ska vi strunta i att ställa oss frågan: ”what would Jesus do?”. Jesus levde ju ändå på GT:s tid. Med andra ord: Ska Kristi liv emuleras – och i så fall till vilken grad?
2. Vilken är er syn på apostlamötet, som det beskrivs i Apg 15. I tidiga församlingen gällde det första ”kyrkomötet” precis frågan om lagen. Vilken var slutsatsen som Anden ledde Petrus, Paulus, Jakob och de andra apostlarna till? Jo. För det första skulle de judekristna fortsätta följa Mose lag. För det andra behövde de hednakristna inte följa alla föreskrifter från GT:s tid, förutom några stycken, tydligt uppräknade. Med andra ord slog det enda kyrkomötet i Bibeln fast att lagen (och då t.om. Mose lag) har en roll att spela även efter försoningen. Så vad har nådesförunnelsen att säga om detta viktiga kapitel i Apostlagärningarna?
Till sist: Jag tycker Jari har en mycket viktig poäng när han skriver: ”Vår Herre Jesus Kristus sammanbinder alla de tio budorden i att älska Gud av hela sitt hjärta och sitt förstånd och att älska nästa som sig själv.” Kärleken till Gud och till nästan är grunden för den nytestamentliga moralen. Det är något vi är påbjudna att göra. Således är det en form av lag. Eller?
Andy
OK, jag tror dig 🙂
Jag tror kanske att åtminstone jag skulle behöva få en specificering vad ni räknar in i lagen. Jag blir inte riktigt klok på det.
Pelle skriver t ex ”Är det inte så att utan ett ramverk för rätt och fel öppnas dörren för laglöshet?” Vilket är ramverket, som ni ser?
I övrigt skriver jag helt under på Pelles intressanta frågor ovan.
Allt gott!
Det är helt klart att den kristna religionen har inspirerat till nådeinstitutet i straffrätten. Desto mer anmärkningsvärt då, att det är just kd – under ledning av straffrättsliberalen Peter Althin – som har avskaffat nådeinstitutet.
Grunden för nåden är ju att ingen lag kan frikänna den misstänkte från skuld. Därför kan ingen domstol besluta om ”benådning”, eftersom domstolens uppgift är, just det, att följa lagen. Ändå är detta vad som sker i det avkristnade Sverige idag: Benådningar (för hela landet) avgörs efter en särskild rättegång i Örebro tingsrätt.
Grunden för nåden är ju att den som benådas, är – enligt lagen – skyldig, skyldig skyldig; inte minsta förmildrande omständighet finns! (Funnes förmildrande omständighet kunde ju domstolen själv mildra straffet.)
Självklart är det skillnad på juridik och teologi. I takt med att åsikten att statens lag ska likna Guds lag blivit alltmer ”omodernt”, har alltmer krystade förklaringar till nådeinstitutet i straffrätten lancerats, t ex att ingen av människa skriven lag kan förutse alla de omständigheter som kunnat råda vid begåendet av ett brott. Man har därför proklamerat nåden som en högsta lag, ett slags säkerhetsventil.
Men ändå har väl själva tanken att nåden är en högsta lag en biblisk förankring, eller vad säger ni?
Men klart är, att när Jesus kommer åter och skall döma levande och döda, kan ingen lägga fram den minsta omständighet, varken goda gärningar eller stark tro och fromt liv, som motiv för att han skall frikännas.
Han befrias från straffet genom nåden allena.
Andy:
Jag tycker ditt inlägg var mycket bra!
Får jag komma med ett par, för en del kanske intressanta, tillägg?
Man kanske skulle kunna säga att ’klassisk kristen tro’ (vilket är den luddigaste definitionen på kristen tro) ofta har talat om en tredelning av lagen: ceremoniell, moralisk och civil. Denna tredelning är varken biblisk eller judisk, vilket också den messianske teologen Arnold Fruchtenbaum redogör för i sin avhandling: Israelogy – The Missing Link In Systematic Theology. I judisk tänkande är Lagen alltid betraktad som ett singular, trots de många bud och förbud.
Men eftersom de har varit svårt för kyrkans förkunnare att säga ’Guds tio bud är fullbordad’ har man istället skapat en efterhands-konstruktion som delar upp lagen i tre delar och undervisat att den moraliska lagen skall hållas. Men som sagt, detta är inte en judisk eller bibliskt förhållningssätt till lagen.
Det andra tillägget till samtalet om lagen är att, även då lagen är fullbordad i Kristus är den fortfarande gällande i Kristus. Lk 16: 17 ”Men förr kommer himmel och jord att förgå än att en enda prick av lagen sätts ur kraft.” Alltså är lagen inte satt ur kraft, men den är fullbordad i Kristus. Rom 8:4 säger ” Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.” Därmed menar jag att de på Jesus troende, som alla fått del av Anden, har i Kristus uppfyllt lagens krav, eftersom Jesus är i sig uppfyllandet av lagen. Lagen gäller, men jag har uppfyllt den i Kristus, därför kommer all välsignelse mig till del inte pga. att jag håller lagen, utan är i Kristus (Ef 1:3). Vidare drabbas jag inte av någon av lagens förbannelse då Jesus tog lagens förbannelse för mig (Gal 3:13).
Jesus är alltså lagens slut till rättfärdighet genom tron på honom: först för juden sen för greken. Lagen är inte emot det som tillhör Anden (Gal 5:23), alltså uppfyller jag lagen varje dag – i Kristus, vilket nåd!! Men Andens liv förhindrar mig att leva laglöst, därför ser jag ingen motsatts mellan lag och nåd, för i Kristus erhåller jag både nåd och lagens uppfyllande.
Yngve Bergström,
Kristet Center Väst,
Stenungsund
Det verkar som att vi har stora svårigheter att förstå något av avgörande betydelse när det gäller lagen. Det, att lagen existerade före Mose och profeterna.
En som kämpar väldeliga för att förstå lagens eviga väsen är ju författaren till den 119:e psalmen i Psaltaren (1917): ”Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen. ” – v 89
Och Mose vittnar själv i 5 Mos. 33:2
”HERREN kom från Sinai, och från Seir gick hans sken upp för dem; han kom fram i glans från berget Paran, ut ur hopen av mångtusen heliga; på hans högra sida brann i eld en lag för dem…”
Det var den lagen som Mose fick i uppdrag att försöka föra ner till Israels barn i form av tavlorna av sten. Man kanske kan tala om ett negativ i sten, eftersom den är ganska negativt formulerad: ”Du skall icke” för det mesta.
Det var just något med svårigheterna att ta emot och förverkliga lagen med dess bud som aposteln Paulus beskriver bland annat med dessa ord: ” .. det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet..” – Rom. 8:3a
Och samme apostel skriver också om nödvändigheten av en större operation än den Mose förmådde utföra, det som kan kallas för nådens verk: ” … det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.” – Rom. 3b
Och om man ska finna något jämförbart med den iver som den 119:e psalmens författare ger utryck för på Nya Testamentets blad, så finns det några exempel. T.ex Johannes första brev, där han ganska hängivet ägnar sig åt betydelsen av ”ett nytt bud” – 1 Joh. 1:8.
Det budet har kommit, inte med tavlor av sten, utan genom Jesu Kristi lidande och död – och uppståndelse.
Och det är Guds kärlek.
–
På det viset kan man kanske också fatta litet bättre betydelsen också av 1 Kor. 7:19”” Det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han håller Guds bud.”
Det står GUDS BUD. Det är alltså inte Mose bud. Men det är ETT GAMMALT BUD som Jesu trogna har haft från begynnelsen.
—————————– 1 Joh. 2: 7
.
Alltså inga nymodigheter, sådana som Mose kom med. (/’
Till alla:
Jag återkommer under morgondagen med svar till er alla pga tidsbrist idag. Bra och legitima frågor ni ställer, och jag hoppas vi tillsammans kan se vad Guds Ord säger. Det är skillnad på Sara och Hagar!
Bless!
Anita stiller to veldig gode spørsmål som jeg mener vi bør debatere videre! Har ikke tid til å kommentere nå, men kommer tilbake med mine synspunkt om ikke alt for lenge.
🙂
Andy
Jag håller fullt och fast dig att det är av nåd vi är frälsta. I oss själva utan Jesus är vi förtappade. Men när du skriver att lagens fullbordan betyder att lagen inte gäller, är borttagen kan jag inte hålla med. Det Anita, Pelle och Yngve skrivit, att Jesus tog på sig vårt straff visar ju att lagen gäller och att domstolen dömt. Om lagen är borttagen behövs det ju ingen benådning.
Sedan försöker du visa med ett bibeord att Jesus upphävde lagen på Golgata.
Du citerar matt 5:17-18: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett”.
Med att feta det sista så ändrar du betydelsen i versen. Jag skulle citera versen på detta sätt: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Varför har versen den betydelsen? Jo om man fortsätter med nästa vers i samma sammanhang ser man, alltså v19.
Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.
Jag förstår inte varför Jesus skulle uppmana sina åhörare att inte upphäva buden för att sedan själv göra det utan att ogiltigförklara det han tidigare sagt.
Det här var bara en kommentar från en brottsling, som slapp straffet, för att en annan tog det istället.
Tyvärr försvann det feta. Andy hade fetat ”förrän allt har skett”
Jag fetade istället ”Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda” och
”Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå”
ledsen.
Andy hur fetar eller kursiverar jag??
Blessings
Feta: < b > text < / b > (Fast utan mellanrum!)
Kurisv: Samma som ovan men med bokstaven i.
Jag kan fixa din text ovanför….
/Andy
Tack för den hjälpen!
/runesson
Svaren på era kommentarer kommer som sagt inte idag, men under morgondagen…
Pelle skrev:
”Kärleken till Gud och till nästan är grunden för den nytestamentliga moralen. Det är något vi är påbjudna att göra. Således är det en form av lag. Eller?”
Jesus själv säger att Han i dessa båda sammanfattar alla buden(De Tio). De gäller fortfarande idag. Men en kristen lever inte under lagen utan under nåden. Detta betyder inte att varje kristen kan ”synda på nåden”.
Förlåt mig om jag så ihärdigt lägger in länkar. Men i stället för att ”dra” allt själv, så finner jag det, av utrymmesskäl bättre, med att länka vidare till artiklar som på ett så bra sätt undervisar i detta ämne. Läs i lugn och ro. Jag lovar, det är värt det.
Lägger därför i 2 länkar denna gång. Först till en artikel som handlar om lagens bruk. Lagen gäller fortfarande idag, men ibland så finns frågor om på vilket sätt. Den gäller aldrig som rättfärdiggörelse inför Gud. Då hade ju inte Kristus behövt dö:
http://lbk.cc/biblicum/19961105.HTM
Jag vill också gärna lägga in en länk till Biblicums hemsida. Här finner du en sökruta. Skriv in ordet ”lag” i alla dess former. Det finns så mycket bra att läsa och så mycket bra undervisning.
http://www.lbk.cc/biblicum/index-gam.htm
Detta är ju själva grunden i Luthersk tro. Luther själv skriver vid något tillfälle, att lärandet av skiljandet mellan Lag och Evangelium är något som den kristne får hålla på med hela sitt jordiska liv. Hon blir aldrig fullärd i detta.
Ändå så berör det oss alla mer eller mindre dagligen. Hur vet jag det? Samvetet säger mig det.
När vi blir träffade av Lagen och vårt samvete vrider sig som en mask, då finns ingen annan bot än Evangelium.
En fråga som ställs är ofta gäller Guds Lag (De Tio) oss även idag då vi lever i den nytestamentliga tiden?
Ett enkelt svar är:
Innan du går och lägger dig ikväll, så spegla då din dag och dina förehavanden inför Lagen. Berör den dig? Då gäller den dig. Om den inte berör dig, ja, då kan jag helt säkert säga att du inte är en kristen.
För den som säger sig vara utan synd är en lögnare.
Guds Frid
Jari
Jari skriver:
”Men en kristen lever inte under lagen utan under nåden. Detta betyder inte att varje kristen kan “synda på nåden”. ”
Jari, vad synder en kristen på, om inte på nåden?
Nådens motsats torde vara ‘egen förtjänst’, är det det vi synder på, då finns ju ingen chans för den troende som syndar, vilket vi alla de facto gör?
Yngve Bergström,
Kristet Center Väst,
Stenungsund
Många val!
Hur ska jag leva mitt liv???
Hmmm….
Låt mig börja med att titta på veckans dagar.
Min Far, han arbetade i sex dagar och vilade på den sjunde. Det passar mig bra!
Vilka högtider ska jag fira?
Tja, hur ska jag veta det? Halloween? Ramadan? Jul? Midsommar?
Njaaa…. Men vänta….det finns underbara fester som min Pappa har kommit på! De firas under vissa dagar om året till att påminna mig om saker som har varit och som ska komma.
Det passar mig bra, jag tar dem!
Hur ska jag ta hand om mina relationer? Kan jag vara med vilken partner som helst?
Nähe! Det ska vara en kvinna för mig. Kan man byta efter en stund? Jassåå, inte! Hur skall hon vara? Hon ska frukta Herren. Låter schysst!
Vad är hälsosamt att äta? Katt, hund, gris, eller ko? Kon var bäst. Ok, jag äter ko!
Hur ofta ska jag be? Två gånger per dag är bra men ständigt är bättre. Jag börjar nog med två gånger per dag tills jag fått upp ångan.
Vad skönt det känns att man inte behöver komma på allt själv!
Vad glad jag är som har en pappa som har berättat så många bra saker för mig!
Tänk om jag hade haft en pappa som hade struntat i att lära mig saker!
Daniel 😉
Daniel
Det låter som min pappa exakt på pricken. Kan vi vara bröder 🙂
Daniel och Petrus.
Känner Ni oxå min pappa?
Daniel, din Pappa är också min. Härligt att ha en Pappa som bryr sig genom att sätta gränser. 🙂
Pelle du gör mycket goda reflektioner!!
Den extrema nådesförkunnelsen kan liknas vid att ankra upp sin båt genom att slänga ankaret i båten. Du driver utan fast förankring. Risken är stor att man driver upp på land.
Åge Åleskär är evangelist och han gör väl i om han begränsar sig till den tjänsten.
Andy, lita inte alltför mycket på dina två kvinnor Sara & Hagar. Lita mer på Mose & Yeshua! 🙂
Hej Yngve.
Det jag menar med”att synda på nåden” är, att en del menar att om den kristne säger att hennes frälsning endast beror på vad Kristus har gjort, och inget har att göra med vad vi gör, så spelar det ju ingen roll hur vi lever som kristna, vi är ju i alla fall förlåtna. Detta blev ju också Paulus anklagad för.
Jag kan själv många gånger känna rädsla inför detta de gånger jag faller. Då kan jag börja tvivla på att jag verkligen är under nåden. Och det är alldeles rätt, för vi ska tvivla på oss själva. För vår frälsning hänger ju inte på något hos oss.
Tvivlet hänger samman med att vi är under Lagen, vi ser på oss själva och på våra egna tillkortakommanden. Lagen och Evangelium ska predikas sida vid sida, men får aldrig blandas samman. För då är ju inte längre lag lag, och inte heller evangelium evangelium. Om det finns en endaste lite gnutta till sammanblandning så är inte nåd nåd längre. Det kan inte vara så. Det är omöjligt.
Därför, lag och evangelium måste hållas i sär. Om inte, så finns där ingen kristen. För det är ju då människan blir förskräckt då lagen ger henne insikt om synd, som hon vänder sig till evangelium. Det är detta som är själva omvändelsen. Hon har vänt sig bort från lagen, lever inte längre under den, hon lever nu i nåden.
Där finner hon tröst och liv i sin Herre Jesus Kristus. Hon älskar Honom för det Han gjort för henne. Hon älskar, därför att Han först har älskat.
Och detta har Gud gjort genom sitt ord, genom predikan. Vem behöver nåd, som inte har insikt om synd. Därför måste också lag predikas, fram tills dess den finner sin fullbordan i Jesus Kristus.
Då, när hon är förskräckt och ned till marken slagen, bedrövad i sitt hjärta över sin synd, då skall endast evangelium predikas.
Men forfarande behöver den kristne höra lagen predikas. För hon lever ju ännu i sitt kött. Om inte, ja, då dröjer det inte länge förrän hon står där inför Gud och slår sig själv på bröstet.
Även som kristna som lever i nåden, behöver vi höra lagen predikas. Annars blir vi snart så högmodiga, börjar se på oss själva och vår egen förträfflighet. Och så glömmer vi vårt behov av Kristi Återlösningsverk.
En kristen som rätt förstår att skilja på lag och evangelium, stannar inte kvar och slåss med samvetet. Hon springer strax till korset. Därför är den kristne inte längre slav under lagen. En slav är någon som är köpt och lever och arbetar med tunga bördor under sin herre. Men vi är friköpta, vi lyder nu under vår nye Herre, Jesus Kristus.
Så nej, jag håller inte med dig om, att då vi syndar, så syndar vi på nåden. Att synda på nåden innebär för mig, att medvetet synda med tanken att vi i alla fall är rättfärdiga i Jesus Kristus. För mig innebär det, att vi med vett och vilja driver in ytterligare en tagg i vår Herres hjässa.
Vi lever fortfarande i köttet, men samtidigt lever vi i Anden. Dessa två slåss mot varandra. Vi syndar pga vårt fördärvliga kött. Vi hatar det och ber om att bli befriade. Också Paulus hade en tagg i sitt kött som han bad om att bli befriad ifrån. Men Gud svarade honom att Hans nåd är nog.
Våra synder och goda gärningar kan vara stora eller små, men de räcker ändå inte upp till himlen. Guds Nåd är större än dem alla. Där ligger trösten för den kristne som faller. Och där ligger domen för den egenrättfärdige.
Gud vare lov och pris, som sände sin Son Jesus Kristus, för att frälsa det som var förlorat. Dig och mig.
Honom tillhör äran i evigheters evigheter.
Guds Frid
Jari
Hans L skriver: ”Det står GUDS BUD. Det är alltså inte Mose bud. Men det är ETT GAMMALT BUD som Jesu trogna har haft från begynnelsen.”
Vadå! Är inte Mose bud detsamma som Guds bud?
Vem gav buden till Mose?
Vems finger var det som skrev på stentavlorna?
Tacksam för svar!
Får vi hålla på ett tag så blir vi snart 120 :). Apg 1:15 får mig är det Apostlagärningarnas viktigaste vers, varför jo här framhåller författarten att det var 12o som väntade. Varför? Jo kravet för att vara en godkänd trosinriktning inom den bibliska
judendomen var 120 man. Förstår vi denna vers rätt så ser vi att grunden för det som sker i Apostlagärningarna var att att det skedde inom den bibliska judendomen.
Låt oss sluta driva omkring utan fast förankring, låt oss vända åter till Apostlagärningarnas Torahbaserade livsstil, som levdes i hemmet och synagogan. Samtliga under, hela explosionen som kom av att Yeshua insattes som överstepräst och den Eviges ande utgjöts i templet, allt detta skedde utan julgran, midsommar, påsk, pingst och andra hedniska riter. Frågan blir behöver vi det så kallade Nya testamentet? Ja de Apostoliska skrifterna kan tjäna som exempel om de läses i ljuset av Moses.
Detta är vägen till väckelse inte en ytlig nådesförkunnelse som låter dig leva bäst du vill i en mys och må religion.
Matteus säger ”Det må vara lärjungen nog att det går honom som hans mästare”. Vår rebbe och mästare Yeshua gav sitt liv. Är vi beredda att ge våra? Är jag beredd att ge mitt? Allvarliga frågor som stämmer till eftertanke, men jag menar att läget stämmer till eftertanke. Vårt land befinner sig vid ett mycket allvarligt läge, skall vi dricka oss druckna avskökans vin och rumla runt bland rökelse och ikoner, eller skall vi vända åter till våra fäders tro? Valet är vårt.
Vilket sammanträffande i sambandet:
24 februari
Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
——————————————————————————–
Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. – Gal. 5:13.
De fromma skall alltså komma ihåg, att de i samvetet inför Gud är fria från lagens förbannelse, från synden och döden, för Kristi skull, men att de till kroppen är trälar. I det lekamliga livet bör den ena tjäna den andra i kärlek, enligt detta Pauli bud. Var och en skall alltså flitigt sträva att göra sin plikt i sin kallelse och att hjälpa sin nästa med vad han kan. Detta fordrar Paulus av oss med dessa ord: ”Tjäna varandra i kärlek”, ord som inte ger de heliga någon frihet efter köttet, utan lägger dem under träldom.
Det går för övrigt inte på något sätt att inpränta denna lära om iakttagande av inbördes kärlek i köttsliga människor och få dem att tro det. De kristna lyder gärna i detta stycke. De andra drar av frihetsförkunnelsen genast den slutsatsen: Är jag fri så får jag göra som jag vill. Denna sak är min tillhörighet, varför skulle jag inte sälja den så dyrt jag kan?
– Eller: Då saligheten inte kommer oss till del som lön för goda gärningar, vad har vi då för anledning att ge något åt de fattiga? Sådana människor förnekar i sin säkerhet detta köttets träldomsok och fattar andens frihet som en tillåtelse för köttet att leva i lösaktighet. Dessa säkra föraktare tror oss visserligen inte, utan skrattar åt oss, men vi säger dem lika fullt, att om de brukar sin kropp och sina tillgångar efter eget behag — då är de inte fria, hur mycket de än skryter med att vara det, utan att de har förlorat Kristus och friheten och är djävulens trälar.
Guds Frid
Jari
En kristen är en som tror på Nåden, på Jesu Kristi Återlösningsverk. En kristen vill därför följa lagen. Av kärlek. Hon gör det inte av fruktan för straff längre, för hon vet nu att hennes frälsning inte beror på hennes egna gärningar. Tidigare så förskräcktes hon av lagen, men nu har hon den kär.
Luther skriver något i stil med att när satan anklagar oss med hjälp av lagen, så kan vi nu svara:
Tack du din djävul att du visar mig på mina synder, det gör att jag tyr mig till min Herre Jesus Kristus än mer.
Snacka om att avväpna hin håle med hans egna vapen.
Guds Frid
Jari
SÅ Gerdvall:
”Vadå! Är inte Mose bud detsamma som Guds bud?”
Mose bud är Guds bud.
”I skolen hålla HERRENS, eder Guds, bud, som jag giver eder. ” – 5 Mos. 4:2
Bra Hans L, jag läste ditt inlägg lite slarvigt.
Visst, Guds instruktioner fanns från begynnelsen. Gud är inte sämre än en andra ”fabrikörer”, så han skickade förmodligen med en instruktion redan till Adam & Eva. Noa förkunnade ett budskap som det säkerligen ingick både ett frälsningsbudskap och instruktioner för hur man skulle leva. Det står om Avraham att han ”vandrade efter alla Herens bud och stadgar”.
Att vår gode Fader gav bud och instruktioner innan Mose är uppenbart, folket firade ju sabbat innan de kom till Sinai.
Vid Sinai ingår Herren det första förbundet med Israel med torán som förbundsdokument och sabbaten blir upphöjd till förbundstecknet. Det är ”förlovningsringen” som Israel skall vårda ömt.
Att förkasta förlovningsringen ger inga positiva signaler till brudgummen. Det var det som gjordes av kyrkans ledare, man ville inte identifiera sig med Guds Israel och trampade ”förlovningsringen” i smutsen.
Idag uppenbarar Herren för fler och fler kristna att Gud har bara ETT folk och det är samma gamla Israel som han alltid haft. Herren håller nämligen sina egna bud och byter inte brudar, det som är vanligt i vårt av laglöshet uppfyllda samhälle. De som förstår att de är inympade i Israel tar idag upp ”förlovningsringen” och respekterar den.
Själv uppenbarade Herren detta för mig mycket starkt i juli 1992 då jag satt och läste Ef. 2:11-22 där det står i vers 12: ”Ni var på den tiden utan Messias, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden (plural) med deras löfte.”
Om man uttrycker detta på ett positivt sätt så blir kontentan att när ”hedningar” har Messias så har dom medbrogarskap i Israel.
Jag finner ingen anledning att tro att de bud som gavs före Sinai skulle vara de som Paulus refererar till i 1 Kor.7:19. Ordet ”bud” står där i plural.
Nådeförkunnelsen med det lagfria evangeliet kommer i en tid av desperation och i en tid av sekularisering.
De som har kunskap om skolans värld känner igen detta synsätt i under begreppen positiv människo- och kunskapssyn.
Grunden i synsättet går ut på att alla människor är innerst inne goda och alla barn vill lära sig. Detta synsätt innehåller många sanningar precis som nådeförkunnelsen, men i förlägningen har det gjort den svenska skolan till en flumsskola.
Elever som får välja mellan att umgås och ha lektion väljer väldigt ofta att umgås även om deras innersta längtan är att lyckas med sin utbildning. Paulus beskriver detta som att ”det jag vill det gör jag inte, men det som jag inte vill det gör jag”.
Anledningen till att så många elever lyckas i skolan trots detta, är att de har vuxna i sina närhet som inte tolerar att barnen leker bort sin tid. Det är ett dokumenterat faktum att de barn som misslyckas är de som saknar dessa normgivande vuxna i sin närhet.
Det lagfria evangeliet låter fint, i det att om alla bara blev mer uppfyllda av ande så ordnar sig allt. Men pga av vårt kött som är synnerligen aktivt behöver vi stabila ledare som grundligt, genom sitt sätt att leva och genom skriftenlig förkunnelse visar på en väg som står i samklang med Guds ord.
Skriften ger oss pedagogiska, konkreta och tydliga principer för hur ett gudfruktigt liv ser ut. Om vi föraktar dessa konkreta principer kommer vi heller inte att kunna leva upp till de svårare buden som att älska vår nästa.
Den som vill leva ett Gudfruktigt liv nära Gud underordnar sig skriften och hämtar dagligen sin styrka från Guds Ande.
”Skriften ger oss pedagogiska, konkreta och tydliga principer för hur ett gudfruktigt liv ser ut. Om vi föraktar dessa konkreta principer kommer vi heller inte att kunna leva upp till de svårare buden som att älska vår nästa”.
Kommer vi någonsin kunna göra det under vårt jordeliv?
Med Lagens hjälp vill vi försöka efterfölja Kristi exempel. Men eftersom vi är köttsliga syndiga människor så kan vi inte det. Lagen är inte en väg för människan till rättfärdighet genom egna gärningar. Om det var det, så skulle inte Kristus behöva dö för oss. Den som vill leva genom sina egna gärningar kan inte bryta mot ett enda, inte mot en endaste liten prick. Den som tro sig bli rättfärdig genom egna gärningar trampar Guds blod under sina fötter. De förkastar Jesus Kristus.
Guds lag gäller även dem som lever i Nåden.
Lag och evangelium hänger ihop men får inte sammanblandas. Utan Lag ingen Nåd.
Hela Skriften handlar om Jesus. De kan inte skiljas åt. Den som inte underordnar sig Kristus underordnar sig heller inte Skriften. Både GT och NT innehåller Lag och Evangelium.
Guds Frid
Jari
Skulle vilja komma med ytterligare en länk. Den innehåller utdrag ur Luthers Stora Galaterbrevskommentar. Mycket nyttig läsning.
Håll till godo:
http://lbk.cc/bibelstudier/FAQ-filer/a14.htm
Guds Frid
Jari
SÅ Gerdvall:
Lagen är inte instruktioner, eller ens ”stadgar”, nödvändigtvis, utan en brinnande eld på Sinai.
Det antyder att lagen är fullkomlig till själva sin natur, att den är andlig, och att den är Ande.
temat ”lagens fullbordan” kan då väcka frågan: ”Hur kan en redan fullkomlig lag föras till fullbordan”
Svaret på den frågan är trots allt inte Sinai, utan Sion.
Inte tjänaren Mose, utan den förhärligade Människosonen.
.
Sinais uppgift är inte ett avslutat kapitel så länge den envisa människan i sin stolthet inbillar sig kunna vinna Guds välbehag genom sina egna gärningar.
” Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom” – Joh. 13:31
”Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.” – Joh. 6: 29
”Sinais uppgift är inte ett avslutat kapitel så länge den envisa människan i sin stolthet inbillar sig kunna vinna Guds välbehag genom sina egna gärningar”.
Amen!
Gal 3:17 Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare,* så att löftet skulle sättas ur kraft. 18 Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte.
Jari, du är en god lärjunge till mig.
MVH
Gamle Luther.
Hans L, visst gavs torán i eld, men man behöver inte se elden på Sinai i motsättning till de bud och stadgar som är torán.
”Guds lag är fullkomlig”, kan vi läsa i Skriften och precis som du också skriver så är det genom den förhärligade Människosonen som den blir fullkommnad i oss.
Människor har gjort tappra teologiska försök i alla tider att skapa ett lagfritt evangelium, men det kommer inte att lyckas. Tar man bort Mose lag tar man samtidigt bort behovet av frälsning genom Yeshua.
Försök inte få in en kil mellan Mose och Lammet, de tänker nämligen sjunga duett så småningom. 🙂 Min Mästares vän är också min vän. 😉
SÅ Gerdvall:
Menar du att behovet av frälsning genom Jesus inte fanns innan Israel fick lagen genom Mose?
Vill också påpeka att jag heter Roger på mitt modersmål, men Rogeris på Litauiska där jag numera har släkt..
SÅ Gerdvall:
”Försök inte få in en kil mellan Mose och Lammet”
Nej, varför det? De är ju lika ifråga om trohet, men inte i fråga om härlighet
– Hebr. 3:1-3
Däremot kan jag inte se någon större skillnad mellan Rom och Jerusalem, om det handlar om ett sätt att genom besvärjelser förstärka en övertygelse.
” Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är ‘Guds tron’,
ej heller vid jorden, ( himmel och jord=Rom) ty den är ‘hans fotapall’, ej heller vid Jerusalem, ty det är ‘den store Konungens stad’; ”
– Matt. 5: 34 – 35
Handen på hjärtat: Är det inte det ni sysslar litet med i den messianska rörelsen, att svära vid Jerusalem?
Roger L, alla människor har varit och är i behov av frälsning. Adam och Eva blev det förmodligen också genom nåd på grund av det Lamm som var utsett före världens grundläggning.
Honom som sitter på tronen och Lammet tillhör tacksägelsen, priset, äran och makten i evigheternas evigheter. Amen!
Hans L, du kanske inte försöker få in en kil mellan Mose och Yeshua, men det finns gott om dom som försöker.
Du skriver vidare: Handen på hjärtat: Är det inte det ni sysslar litet med i den messianska rörelsen, att svära vid Jerusalem?
– Det var en ny rolig infallsvinkel i kritiken. Den är nog lite malplacerad, men vi är mycket intresserade av Jerusalem. De som tror att de kommer till himlen när de dör och inte förväntar sig Guds rikets upprättande på jorden med Jerusalem som centrum, har naturligtvis inte mycket intresse varken av Jerusalem eller jorden.
Vi tror att hedningarnas tider (kairos) håller på att fullbordas och riket åt Israel skall upprättas. Den som tillhör ”riket” får vara med. Då är debatten om sabbat och Mose lag över. Messias kommer att styra världen med ”järnspira”. Kanske lika bra att börja träna redan idag? 🙂
Kyrkans Jesus med Kristus som ett efternamn förväntas inte ha något med Jerusalem att göra, men Yeshua HaMashiach har desto mer att göra med denna stad.
Yeshua kommer att göra det som Israels profeter förutsagt att deras Messias skall göra. Även om jag vet att det bara finns en Yeshua/Jesus så är uppfattningarna om helt olika. Vill man veta Messias program, så är det bara att läsa vad Israels profeter skrivit att han skall göra. Det står i de 2/3 av bibeln som inte brukar tas på så stort allvar. 😉
Jerusalem är redan nu i centrum för världens blickar och många har försökt ”lyfta på stenen” men man sargar sig. Den Evige har fäst sitt namn i Jerusalem för evigt och det är ingen som kan ändra på detta. Hans namn (YHWH) finns dessutom tecknat i Judéens bergskedjor. 😉
Pelle:
Du har ställt bra och legitima frågor, och jag ska i denna kommentar försöka besvara dessa så gott jag kan.
Fråga:”1. Om man plockat bort lagen ur nya förbundet – existerar då synden, finns då något som är “rätt och fel” för den kristne?
Svar: Synd kommer alltid att finnas oavsett om man är frälst eller inte. Hedningarna (alltså vi som inte är judar) som aldrig varit under lagen är ändå medvetna om vad som är rätt och fel, och låt oss se vad Paulus sa om detta i Rom 2:14-15:
Vad var lagens krav och vad skulle kraven föra till? Ett rent och heligt liv inför Gud. Men lagen kunde aldrig ta bort synden. Översteprästen offrade för folkets synder, men offret täckte bara över synden. På det sättet fanns synden alltid kvar. När Jesus offrade sig för världens synder tog han bort synden, han utplånade synden. Nu spårade svaret på din fråga ut en aning, men svaret på din fråga är självklart ja! Om en person kallar sig kristen och inte kan skilja på vad som är rätt och fel behöver han verkligen hjälp!
Fråga:”I texten ovan verkar du hålla fast vid att det självklart finns en kristen moral efter korset. Men problemen blir då a) på vilka grunder denna är baserad på, och b) vad innehållet då blir i den kristna moralen?”
Svar: Jag ska försöka vara kortfattad, men det är inte lätt! Jesus sa i Matt 22:37-37 :
”Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.” (Rom 13:10) Ett liv som kristen är ett heligt liv, och läser man hela Skriften så ser man att synd inte är något man kan rationalisera bort. Synd är synd och Guds Ord talar tydligt om detta. Jesus talade om det, Paulus talade om det, så varför kan någon tror att nådesförkunnelsen skulle bortse från detta faktum? Svaret på fråga a) blir alltså: Kärlekens lag – som faktiskt uppfyller hela lagen. Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och älska din nästa som dig själv. Fråga b) förstår jag inte helt, för svaret ligger ju i den föregående frågan. De följdfrågor du kommer med kräver en längre utläggning av Skriften, och jag ber om att få återkomma till dessa i en artikel kallad ”Den nya skapelsen”. En kristen som lever som du antyder, alltså utifrån sina egna köttsliga begär (och menar att det är rätt för att ”Guds Ande” sagt det till han) betvivlar jag är frälst! Ett liv med Jesus är frihet ja, men vi är bundna till Kristus och Hans standard. Återkommer som sagt till detta. Ordet lag är inte farligt, och självklart är det ett mål att bli Kristuslika, men också här finns det så otroligt mycket att säga att det kommer i en egen artikel.
Alla
Det påstås att nådesförkunnelsen leder till ett köttsligt och laglöst liv, ett perifert kristenliv där mina egna begär och känslor styr mig som jag själv vill, och att detta skulle vara rätt så länge det känns bra för mig…
Det är så fel som det bara kan bli, och antingen bygger det på brist på kunskap eller så är det bara fördomar. Vilken etikett vi än har, Livets Ord, pingst, ”nådesfolk”, katoliker etc. så är det ändå Kristus vi följer! Det kristna livet är ett heligt liv i gemenskap med vår frälsare Jesus Kristus, den Helige Ande och med Fadern. Sjunk inte så lågt att ni menar er ha rätt att säga att nådesförkunnelsen leder till fördärvet!
Pro Christo Et Veritate!
Andy
oppfyller kjærlighetens lov loven??Hva om jeg ikke elsker Gud av hele mitt hjerte eller min neste som meg selv? noe jeg faktisk ikke gjør- jeg har en tendens til å elske meg selv mest ;( Da er jeg skyldig i følge kjærlighetens lov- eller?
Om jeg gjør hva jeg kan for å oppfylle denne kjærlighetens lov og LYKKES med det- hva er jeg da- frelst ?
Du sier at Jesus tok bort synden, men at den alltid vil være tilstede- er det bare jeg som er forvirret ?
Jeg tror ikke som deg at jeg har gudommelig natur, men at Guds ånd bor i meg- og Han er gudommelig 😉 men det er noe helt annet.
Tror du virkelig at du er gudommelig ? ( siden du har en gudommelig natur ) og at DU kan lykkes i å holde kjærlighetens lov ?
Anita
Anita:
Jag tror du vill missförstå mig! Hebr. 9:26b säger följande: ”Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.” Säger bibeln därmed att människan inte kan falla i synd? Nej, den gör inte det! Förvirrad? Joh 16:8-9 säger: ”Och när han (den Helige Ande) kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: om synd, ty de tror inte på mig…” Då ska DHA överbevisa världen om synd efter att Jesus har utplånat synden enligt bibeln själv! Du skriver att det är jag som påstår detta av mig själv, men så pass bevandrad vet jag att du är i Skriften att du inte behöver påstå ngt sådant!
Tänk lite på följande bibelord, så hoppas jag besvara många frågor i den nästa artikeln. Jag för min del tror att jag som en ny skapelse har del i gudomlig natur. Om du inte tror bibelns ord om detta respekterar jag det.
Bless!
Andy, tackar så mycket för dina svar! Dock gör de mig bara än mer skeptisk till ”nådesförkunnelsen”.
Nådesförkunnelsen säger ju att lagen inte gäller efter korset, men däremot är synden en realitet. Som jag tidigare nämnt är detta en paradox: synd är ju brott mot lagen. Så hur kan synd existera om inte lagen existerar? Jag menar att nådeförkunnelsen (som du presenterar den) inte ger något acceptabelt svar på denna fråga. Logiken säger att om det inte finns någon lag så är det omöjligt att bryta mot den, det vill säga att synda.
Men nu menar du i det förra inlägget att det finns en lag för oss idag, det vill säga ”Kärlekens lag” vilket inkluderar det dubbla kärleksbudet. Så det finns ändock lag i nådesförkunnelsens evangelium ändå!!? Frågan är dock vad kärlekens lag är och innebär i praktiken, samt varför ni accepterar just den. Det dubbla kärleksbudet var ju något Jesus förkunnade innan korset. Så varför accepterar ni denna lag – men inte buden i bergspredikan, som i mångt och mycket är en utläggning av kärlekens lag? För mig är det tydligt att kärleks lag är uppenbarad i den fullkomliga Skriften (inte bara i våra ofullkomliga och ”syndskadade” samveten) – genom Jesu liv, hans undervisning (av vilken bergspredikan är den mest centrala och grundläggande) och de grundläggande principerna från GT:s lag (dvs, tio Guds bud).
Vidare verkar nådesförkunnelsen ha en väldigt naiv och väl optimstisk syn på den kristne människans natur. Betoningen på den nya skapelsen, på vad vi är i Kristus verkar vara så stark att man inte ser att även den kristne också har en benägehet att synda rätt flitigt. Det om något är väl vad historien lärt oss. Dessutom har ju kristna genom historien haft olika definitioner på vad moral är, vad som är synd: tungmålstalande kristna i Amerikanska södern predikade rasism och diskriminering, påven Urban II på 1100-talet proklamerade heliga krig i Guds namn. Exemplen kan mångfaldigas. Vad jag försöker säga är att synd för en kristen kan vara fullt acceptabelt för någon annan kristen. Utan ett ramverk som definierar den kristna moralen och etiken finns stora chanser att den spårar ut, att vad som är synd skiljer sig från en kristen till en annan.
Du skriver: ”Sjunk inte så lågt att ni menar er ha rätt att säga att nådesförkunnelsen leder till fördärvet!” Hm. Det menar jag inte. Jag tror säkert att du, Åge med flera är fina kristna människor som vill leva ett Kristus-likt liv i nådens kraft. Men: jag kan bara inte blunda för att nådesförkunnelsens negligerande av lagen är en draksådd – vilken i det långa loppet kan öppna dörren för laglöshet och en postmodern kristendom som säger (dock kanske implicit) att ”vad som är rätt för dig är rätt för dig”. En sådan utveckling vore bara för sorglig.
För övrigt väntar jag med spänning på hur nådesförkunnelsen ser på Apostlamötets beslut i Apg. 15. och om vi nu verkligen ska imitera Krist ord och gärningar!
För Sanningen och Kristus.
Andy, den citerade texten kan förstås på olika sätt.
“Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som har kallat oss genom sin härlighet och ära. Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.” (2 Petr 1:3-4)
Det som trosrörelsen betonat är just det som du markerat med fet stil, att vi redan nu fått del av gudomlig natur. Det är nog tyvärr lite Kenyon över den tolkningen. 😉
Det jag lutar mer åt är att den gudomliga naturen har vi i uppståndelsekroparna ”sedan vi kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.” Orden ”skall få del” står i futurum.
Jag ser det mer som att den gudomliga naturen har vi som ett frö genom pånyttfödelsen, men vi får den inte fullt ut föränn vid uppståndelsen. Vi skall inte överbetona den gudomliga naturen hos oss, köttet är nog så påtagligt även i andefyllda troende. Jag vet det av egen erfarenhet, jag menar köttet. 🙂
Jag hoppas vårens artiklar kan räta ut en del frågetecken.
Pelle:
Som vanligt tar du upp mycket som är intressant, och dina kommentarer kommer jag att delvis jobba utifrån mtp de kommande artiklarna.
Var välsignade!
Andreas
Jeg VIL ikke misforstå deg- jeg prøver faktisk å forstå deg- og den forkynnelse du representerer.
Jeg tror du debatterer bedre med Pelle og Gerdvall med flere- de har mye innsikt, og en diplomatisk måte å snakke på 😉 så jeg blir mest tilskuer fremover .
Anita
Pelle
du sätter ord på det jag själv ifrågasätter när det gäller denna förkunnelse. Verkar vara för många logiska ”glapp”, ser fram emot fortsättning av detta samtal.
Andy nu svänger du dig med många uttryck på en gång. Låt mig försöka bena ut några av verserna du kör fast på:
”Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter”
(Gal 3:10 och 5 Mos 27:26))
Du måste läsa sammanhanget i citaten du hämtar.
Paulus citerar skriften och säger att om du inte håller Guds bud händer följande ”Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem.”
I citatet Paulus nämner informerar Gud om de förbannelser som ska drabba dem som bryter mot hans bud. Han berättar också om en lång rad välsignelser som utlovas dem som vandrar efter buden. Dessa glömde du nämna.
Är citatet Paulus lyfter fram en uppmaning till att bryta mot Guds bud???
Låt oss läsa sammanhanget som börjar så här:
”Var stilla och hör, Israel! I dag har du blivit HERRENS, din Guds, folk. Du skall lyda HERRENS, din Guds, röst och hålla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig.” 5 Mos 27:9-10
Citats innebörd är ju precis det motsatta!
Vad Paulus säger är, att om du tror att du på dina gärningar kan närma dig Gud, för att uppnå rättfärdighet, blir du förbannad, eftersom du inte kommer att lyckas. Om gärningar är grunden för din frälsning, då gör du om intet Jesu försoning, och kommer dömas i din egen synd, eftersom du har avfallit i tron. Problemet för Galaterna var att de hade människor som sa att de inte var riktigt frälsta om de inte omskar sig, det är givetvis inte sant.
Vi är frälsta av nåd och fortsätter utan rädsla att vandra efter Guds bud, till helgelse, genom den Helige Ande.
Det är en viss skillnad i detta!
Du kan väl ändå inte mena att du tror att när Jesus ropar ut: Det är fullbordat! Så menar han med en stor suck att nu är äntligen tiden för att Guds undervisning över. (Torah betyder instruktioner, undervisning, lära eller i sämsta fall översatt lag).
Jag har alltid trott att Jesus menade att, han där fullbordade försoningen till din och min frälsning. Att han där, i och med sitt offer, hade fullföljt uppdraget att ge sitt liv för mänskligheten, så att vi kunde försonas med Gud. Din tolkning känns långsökt.
Visst har Guds instruktioner som skrevs på tavlor av sten byts ut mot något bättre! Det har inneburit att Guds instruktioner nu skrivits i alla frälsta hjärtan. Det står ingenstans i skriften om att dessa instruktioner skulle vara några andra än de som vår Far gav till Mose. Men det är ju givetvis ett bättre förbund när vi får bära Pappas ord i våra hjärtan. Det är mycket lättare att följa de bud som Pappa har gett oss då!
”Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.” Tit 2:14
Var välsignad!
Pelle har mycket intressanta och relevanta frågeställningar. Jag vill dock återigen (jag skrev det i bloggposten med videon) poängtera det GE Söderholm (teolog inom pingströrelsen i början av 1900-talet) skrev:
“ingen människa kan fullkomligt fatta och således icke heller fullkomligt framställa Guds hela och fulla sanning”
Jag tror att detta är en viktig aspekt för flera av våra samtal. Det är modernt med paketlösningar. Men så har inte Gud tänkt sig att presentera sina sanningar. Vi skall pröva allt och behålla det som är gott! (Jag tror inte heller att vare sig Åge eller Andy menar sig stå för några paketlösningar a´la systematisk teologi.)
Däremot skall nog Åges förkunnelse i första hand ses som ett utspel i ett trosrörelsesammanhang. Men det hindrar ingen att behålla vad som är gott även för personer med annan bakgrund.
Själv tycker jag att hela frågeställningen om lagens betydelse inte har fått tillfredsställande svar i kristenheten. Yngve Bergströms kommentar
http://aletheia.se/2008/02/22/lagens-fullbordan/#comment-6992
om den tredelning av lagen som den ”klassiska kristna tron” ofta talat om och som Yngve inte anser vara vare sig biblisk eller judisk är en otroligt intressant fråga.
Alla belysningar av lagens betydelse i vår tid med biblisk utgångspunkt är viktiga. Vi får se Åges (och Andys) inlägg i den debatten som ett av flera viktiga perspektiv. Jag tycker dessutom att frågeställningar som uppkommer från de s.k. messianerna inte är helt ovidkommande, även om de ibland går på tvärs (norska?) med nådesförkunnelsen.
Det är uppenbart att både lag och nåd behöver mer belysning. Vi får en del av den belysningen av Andy här, och det är jag tacksam för.
Tänk vá paffa en del kommer att bli, när den ”riktiga” Messias aldrig dök upp. 🙂
Jari
Du menar vad paffa folk kommer att bli när de märker att deras Messias är Israels Messias en jude som bär hörntofsar och följer sin Pappas Torah….
Baruch Haba Beshem Adonai Yeshua HaMashiach!
(Välsignad var han som kommer i Herrens namn, Jesus Messias!)
Menar du Daniel att kyrkans Kristus väntar man förgäves på? 😉
Håller på och läser Dietrich Bonhoeffer’s bok ”Efterfölgelse”. Tycker att Bonhoeffer lyckas bra med balansen mellan nåd och lag, att dels hålla sig ifrån lagiskhet men fortfarande vara lärjungar till Jesus med allt vad det innebär. Han har också några intressanta saker att säga om definitionen av nåd. Har någon av er andra läst boken?
Så lär det bli! Men jag lovar dig att Israels Messias inte kommer att bli någon besvikelse…..:)
Citat av John G. Reisinger ”A Christian is under clear moral principles or laws. He is under laws but he in not under the law. Law is used in many different ways. Romans 6:14 does not say, ”We are not under laws or principles that teach us how to live” (we surely are) but it says, ”We are not under the law.” Under the law and under grace are radically antithetical positions. Israel was under the law in a way that Gentiles never were and Christians are under grace (and not under the law) in a way that an Israelite never could have been.”
First of all, Israel—as a nation and therefore every individual in that nation—was under a covenant of law as a covenant of life and death. The church (some would say, ”as the true nation of Israel”) is under a covenant of grace.
Läs mera här-
http://www.soundofgrace.com/jgr/index035.htm
Titus 2:11-15
Guds nåd har uppenbarats
11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 15 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.
Lagen utför ingen helgelse i oss. Lagens uppgift är att visa på vår synd och så föra oss till Jesus som är den ende som kan lösa problemet med synden eftersom han uppfyllde lagen. (galaterbrevet 3 -solklart).
Jesus är uppenbarelsen av nåden. Det nya förbundet. Helgelse är ett verka av nåd genom den helige Ande.